Blogg

2019

Hur tog jag till vara på den här tiden?

Fort går det i alla fall och mycket hinner hända. Temat för mitt år skulle kunna sammanfattas med titeln på Göran Larssons fantastiska bok ”Rötter och vingar - Att leva sannare, modigare och helare”. Jag har under året gått fyra kurser med Göran utifrån detta tema och skam (läs gärna även hans bok ”Skamfilad”), med höjdpunkten en vecka i Lendas på Kreta i oktober.

Tillsammans med olika sammansättningar av människor har jag under året fått möjlighet att möta mig själv på ett djupare plan. Jag har mött min egen sårbarhet och längtan, men också varit med andras sårbarhet och längtan. Omvälvande och på många sätt livsförändrande. Och det är detta jag framförallt bär med mig, kraften i sårbarheten. Den läkande kraft och den magi som uppstår när människor i en trygg grupp delar sina rädslor, smärta och längtan efter kontakt och att känna sig levande och fria på djupet.

Vad tar du med dig från det här året?

En röd tråd på årets resa har varit tillsammans. Vi är skapade för relationer och det är i mötet med andra vi blir till. Tillsammans kan vi få varandra att växa och blomma eller inte. Detta är den viktigaste anledningen till att jag valt att arbeta med det jag gör. Jag vill bidra till att frigöra den potential av kreativitet, glädje, livslust, kärlek och värme som finns i var och en av oss. Att hitta möjligheterna till samspel och förhållningssätt till oss själva och andra som får oss att trivas, känna oss trygga och bli vårt bästa jag, i ömsesidigt och respektfullt beroende. Leva sannare, modigare och helare!

Hur vill du leva ditt liv 2020?

För några veckor sedan gick jag på en väldigt givande inspirationsdag i Interpersonell neurobiologi. Den knöt an till de kurser jag gått under året och också till stor del hur jag redan nu arbetar i individuell och parhandledning. Relationerna och anknytningens betydelse för oss människor. Hur våra relationer påverkar strukturer i vår hjärna och ger avtryck i vårt nervsystem och omvänt. Och hur vi kan bygga upp och skapa nya strukturer utifrån de liv som vi vill leva. Väldigt fascinerande och hoppingivande. Läs gärna mer på psykologimedmera.se

För min del avslutades detta år med besked om att jag blivit antagen till Grundläggande psykoterapiutbildning med psykodynamisk bas. En längtan som jag burit med mig redan innan jag bytte min ingenjörsbana mot beteendevetenskap för snart 15 år sedan. Jag kommer arbeta som vanligt med handledning/coaching och utbildningar under nästa år och ser fram emot många spännande och givande möten.

Längtar du efter att utvecklas i dina relationer och uppleva mer kontakt och frihet både på insidan och i livet tillsammans med andra?

Vill du utvecklas i ditt föräldraskap med stöd av en coachingprocess?

Är du intresserad av att gå kursen ”Kommunikation för ett rikare Liv”?

Vill du få ett lyft i din arbetsgrupp och en ökad medvetenhet kring samspel, bemötande, personligt ledarskap m.m. genom inspirationsföreläsning, workshop, utbildning, individhandledning eller ledarskapscoaching?


Välkommen att mejla mig: andrea@wilhjak.se

För att fira året som gått och välkomna det nya året så ger jag 10% rabatt på ett Handledningspaket 4x1,5h och en Coachingprocess ca 10 h som bokas före den 12/1-2020.
Se priser på min hemsida www.wilhjakommunikation.se

Önskar er alla ett ljust, överraskande och Gott Nytt År!

Läs hela inlägget »

När jag var i 25-års åldern upplevde jag mig själv som en social katastrof. Jag hade svårt med samspelet. Förstod inte hur relationer fungerade. Hittade liksom inte rätt. Tolkade fel. Gjorde för mycket eller försvann in i tapeten. Anpassade mig och blev sedan känslomässigt obstinat. Relationer var lika med kaos. Jag är inte helt säker på om det är så mycket bättre nu, men något visare har jag trots allt blivit. Visare på så sätt att jag förstår att relationer och människor är väldigt komplexa. Det finns inga enkla vägar och klockrena metoder. Det kan fortfarande vara kaos och förvirring emellanåt. Men det är ok! Det är helt ok och en viktig anledning till att ge oss själva och andra mycket kärlek, förståelse och acceptans när vi försöker hitta fram till varandra.

Det behovsdrivna samspelet
Insikten om hur vi alla drivs av att försöka tillgodose viktiga behov som vi har, fast ofta med begränsad självmedvetenhet och missriktade strategier, har gjort stor skillnad för mig när det gäller att förstå det mänskliga samspelet. Vi kanske längtar efter närhet och värme, men anklagar istället någon för att vara hård och självisk. Vårt starka behov av kontakt och gemenskap kanske får oss att dra oss undan för att undvika risken att bli avvisad. Behovet av tydlighet och ärlighet kan leda till att vi skäller ut någon och kallar hen för lögnare. De missriktade strategierna syftar till att skydda oss, vår värdighet och tillhörighet, men missar det värdefulla målet. Kontakten!

Det vi gör påverkar andra
I våra nära relationer så får allt det vi gör konsekvenser. Ett första steg för fördjupad kontakt kan vara att bli medveten om att jag påverkar andra genom vad jag väljer att säga och göra. När andra reagerar på mitt agerande så underlättas kontakten om jag kan ta in att andras reaktioner handlar om vad de känner och behöver, inte om mitt värde, om jag är betydelsefull och älskad eller inte. Jag har mitt värde oavsett vad andra säger och gör. Slutligen påverkas kontakten av hur jag reagerar på andras reaktioner på mitt agerande. Om jag triggas igång av andras känslor eller kan vara kvar med mina egna. Tre sekvenser som alla har betydelse för kontakten. Hur medveten jag är om mina behov, hur jag kan förstå och hålla mina känslor, samt kan hålla viss distans till andras känslor, kan leda till olika konsekvenser i samspelet.

Sårbarhetens väg
Vi har alla det gemensamt att vi behöver och mår bra av gemenskap och närhet till andra människor. En tillhörighet och känsla av sammanhang. Att uppleva oss betydelsefulla, uppskattade och accepterade i vår grupp. Och att det finns en mening och en riktning med våra liv. Djupa, nära relationer som kan berika på flera plan. Men för att nå dit så kan det krävas en hel del arbete, självreflektion och framförallt mod. En förutsättning för att komma nära andra är att vi öppnar upp för möjlighet till närhet själva. Att vara transparanta, ärliga och sårbara i mötet med de vi vill ha nära oss. Men också att vi kan stå upp för oss själva, sätta gränser och uttrycka vad vi behöver. För att kunna göra det behöver vi lära känna oss själva och ta våra egna behov på allvar. Visa oss själva att vi är viktiga. När vi möter en annan person med utgångspunkten att vi är betydelsefulla kan andra spegla sig i oss och stärkas i sin egen upplevelse av att vara betydelsefulla.

Börja med att ta ansvar för den egna längtan
Att vi inte kan ändra på andra utan bara oss själva, tror jag många är medvetna om, även om man i stundens hetta gärna agerar på annat sätt. Däremot kan jag genom att vara i kontakt med mina reaktioner, det som pågår i mig, göra mer medvetna val utifrån vad jag vill ha i en relation och vad jag värdesätter. Men det innebär också att jag behöver fundera igenom vad jag vill ha och vad som är viktigt för mig i mina relationer. Så att jag har en hyfsad tydlig riktning när jag hamnar i en situation där känslorna triggas igång. Varje gång jag lyckas agera på ett annat sätt i en vanligt förekommande diskussion till exempel, så kommer det påverka den andra personen. Så med små, små steg av nya sätt att agera så kan jag förändra ett till synes hopplöst mönster. I början kan ett första steg vara att uppmärksamma mönster och agerande som man haft och ställa till rätta i efterhand.

Varje människa och varje relation är unik
Men också varje ögonblick vi möts. Våra relationer och vårt samspel påverkas av väldigt många olika faktorer. Både vår personlighet och speciella egenheter, balansen inom oss just nu i ett specifikt tillfälle och mycket annat. Genom att försöka möta varandra med öppenhet och nyfikenhet, men framförallt med empati utifrån en inre bild kring vad vi längtar efter och värdesätter i en relation, så kan varje möte bli en möjlighet för att fördjupa kontakten. Som de kontaktsökande och relationslängtande varelser vi är kan vi inte annat än att fortsätta försöka. Fortsätta pröva nya strategier, trampa lite snett, bryta ihop, ge upp och komma igen. Men alltid, alltid hålla kvar vid vår längtan och aldrig, aldrig ge upp hoppet.
Att våga språnget både till mitt eget hjärta och till en annan människas hjärta!

Läs hela inlägget »

Jag har startat det nya året med att vara på kurs. Tre intensiva dagar med nya ansikten förutom ett. Min närmaste långt-borta vän. Det har varit fantastiska dagar. Helt magiska. Så mycket kärlek och värme så att det kommer räcka lång tid framåt. Jag gissar att ni undrar vad kursen handlade om. En hel helg med fokus på…

Skam!!!

Tre dagar. Med skam. Kanske inte det de flesta väljer att inleda och inspirera sig med en av de första helgerna på ett nytt år. Men för mig har det varit den viktigaste och starkaste inspirationen på länge. Ämnet är inte främmande för mig. Jag har både levt med, begränsats av, utforskat och försökt att göra upp med skammen i mitt liv, men den har många skikt och många ansikten. Och jag möter nästan dagligen människor som har lager av skam runt sitt inre eller är mer eller mindre blockerade av skam. Skam som på många sätt gör livet lite mindre, lite fattigare, lite tuffare. Men på något sätt går det ändå!
 
Vi behöver varandra
Skam räknas som en av grundkänslorna som i sin sunda form har till uppgift att värna gemenskapen, vår identitet och integritet. Vi ska känna skam när vi kliver över någons gränser eller sårar någon. Skammen vill visa att här är det stopp, backa, gör om, gör rätt. Påminna oss om att vi är ömsesidigt beroende av varandra. När vi föds in i livet är vi helt beroende av att det finns människor som ger oss det vi behöver. Utan mat och omsorg dör vi. Utan närhet och värme tynar vi bort. Därför tänker jag, är den sociala skammen, upplevelsen av att inte få vara med eller inte uppleva sig accepterad, det största hotet och den största utmaningen för oss människor i vår civiliserade värld.

Många av oss, förmodligen de flesta människor, har upplevelser och erfarenheter med oss från uppväxten där andra klivit över våra gränser. Det kan vara små till synes obetydliga kommentarer som sårat. Från bortvända blickar, känslomässig eller fysisk frånvaro av de som var tänkta att finnas där för oss, till grova övertramp som övergrepp och fysiskt eller verbalt våld. Situationer där vi inte upplevt omsorg eller kunnat skydda oss själva. Eller när vi bara inte lyckats leva upp till vårt samhälles eller vår familjs normer kring vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt, bra eller dåligt.
 
Att bli känslokapad
I våra kroppar och i vårt nervsystem bär vi med oss dessa erfarenheter. Vi har blivit skammade i olika grad. Beroende på ålder, personlighet och andra omständigheter har det påverkat oss olika. Oavsett så finns det lagrat i oss och vi är redo och på vår vakt. Vi har utvecklat våra överlevnads- och skyddsstrategier. I vår fantastiska hjärna finns amygdalan som hjälper oss och scannar av potentiella hot, med tidigare erfarenheter som utgångspunkt. Plötsligt kan vi reagera med stark skam. I vissa enstaka situationer eller kanske varje gång vi till exempel ska prata inför en grupp. Vi blir känslokapade och reagerar med att anfalla eller fly, vad som verkar passar bäst i situationen. Eller så blir vi bara helt förlamade, oförmögna att handla.

För hela kroppen reagerar på skam. Vi kan bli varma i ansiktet och på kroppen. Röda flammor slår upp på halsen. Armar och ben känns matta och tunga. Tankarna går trögt, vi hittar inte orden och tänker kanske att vi är dumma. Eller så drabbas vi av en isande kyla som gör att vi fryser fast och blir förstelnade.

Men det finns hopp!
Genom att stanna kvar i känslan, i skammen, kan vi komma i kontakt med oss själva. Skamkänslan kan hjälpa oss att bli uppmärksamma på vårt eget inre. Vad vi behöver och längtar efter. En påminnelse om att andra inte har värnat våra gränser och värdighet. I nuet. I dåtid. Eller både och. I kontakt med oss själva och våra behov kan vi göra andra val än de strategier som vårt säkerhetssystem är programmerat med.

Och då skammen är tänkt att värna tillhörigheten så är det också när vi delar vår upplevelse och våra känslor med andra som vi kan börja lossa på skammen och läka våra sår. När vi gör oss sårbara, tillåter andra att se oss, öppnar oss för varandra, visar vår innersta rädsla och smärta så händer något. Värme och ljus når in till det där som vi har gömt undan. Det där mörka, skamfyllda. I takt med att vi formulerar orden, är med spänningarna i kroppen och låter känslor av djupaste sorg och förtvivlan rinna ur oss och tas emot av en annan människa så börjar helandet. När den andres varma kärleksfulla blick möter min och säger: jag ser din smärta, det är ok, jag är här med dig, du är älskad. Då sker mirakler. Krampen i själen lättar, livet rinner åter i de frusna bäckarna i vårt inre och vi kan börja andas lite friare, lite lättare. Och lite mer vara de unika fantastiska varelser som vi är!
 
Kurs med känslor i fokus
I helgen som kommer är det min tur att få dela vidare. Kunskaper och erfarenheter. Tillsammans med fyra andra modiga människor ska ilska, skuld och skam utforskas. Men också hur vi kan hedra de behov som inte har blivit tillgodosedda i olika situationer i livet genom att sörja dem. För att avsluta med hur vi kan fira livet!

Är du också intresserad av att gå på kurs med mig eller vill utforska dina känslor och behov i enskild handledning så är du varmt välkommen att höra av dig!

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv