Det händer ganska ofta att jag känner mig maktlös med mina ord. De når inte fram som jag hade önskat. Jag får inte de svar eller de reaktioner som jag hoppats på. Ändå fortsätter jag tro på orden och fortsätter försöka, med förhoppningen om att denna gång ska det gå bra. Ibland kan reaktionerna vara tystnad eller ett muttrande. Andra gånger, som med barnen, kan jag få ett ”bla, bla, bla…” tillbaka som svar. Ett tydligt tecken på att nu är det för många ord igen.

Oerhört frustrerande!!

I sökandet efter kontakt och respons har jag upptäckt många andra sätt att uppnå det som jag önskar. Det mest givande är att jag intresserar mig för det som den andra personen sysslar med. Är nyfiken, sitter med. En annan väg att gå är att hitta på något tillsammans där vi har kul och slappnar av. Ofta ger det en skön kontakt som gör det lättare att prata om de där andra sakerna som är viktiga...

I andra situationer kan min tystnad vara det som behövs. Att vänta in den andre!

Någonstans under allt det som sker när vi möts tänker jag att det främst handlar om behovet av att bli respekterade. Att få känna oss betydelsefulla och uppleva att vi är accepterade och får vara med precis som vi är. Ingen av oss vill bli påtvingad något. Men vi vill också ha kontakt och gemenskap med andra.

Och så är det inte bara jag som ska säga mitt. Jag behöver också lyssna in och ta hänsyn till den andres behov. Samtidigt som det är viktigt att jag står upp för mig själv och står på mig med det som är betydelsefullt för mig. För min självrespekts skull. Det är detta som gör relationer så spännande och utmanande. Att röra sig mellan vad du behöver och vad jag behöver. Dynamiken mellan att vara empatisk och att vara ärlig!

Är du nyfiken på att lära dig mer kring grunderna i Nonviolent Communication och träna din förmåga att lyssna med empati och vara ärlig på ett sätt som bidrar till kontakt?
Hoppa på någon av mina kurser ”Kommunikation för ett rikare Liv”!