Blogg

2015 > 12

Jag har varit på utbildningshelg igen! Tre dagar med intensiv träning i hur man kan skapa kontakt och fördjupa sina relationer genom Nonviolent Communication. Detta var den andra av fyra långhelger under fördjupningsåret som jag går på  i Stockholm genom Friare Liv. Varje gång jag har varit iväg fylls jag med hopp! Hopp om att det är möjligt att utveckla ett sätt att kommunicera och leva i våra relationer som bygger på ömsesidig respekt och omsorg om varandra. Där vi kan stå upp för oss själva och vara äkta och ärliga med våra känslor och behov utan att anklaga och skuldbelägga andra. Relationer där vi kan ha förståelse för och ge empati till varandra utan att ta över och ta ansvar för andras känslor och behov, med risk för att vi tappar bort oss själva.  

Jag vet att det är svårt, men med lite envishet och träning så kommer man långt!

De senaste veckorna har jag sett mycket hända i mina egna relationer. Rädsla och skam har allt mer bytts ut mot hopp och nyfikenhet. När jag slutar ta ansvar för andras känslor och behov och fokuserar på vad som pågår i mig, vad jag längtar efter och behöver, händer något. Jag blir friare i relation till andra och får kraft till att uttrycka vad  jag har för önskemål som de kan bidra till, om de vill. När jag blir tydligare blir andra tryggare för de får klarhet kring vad som händer i mig och behöver inte längre lägga kraft på att gissa kring det. Och så vidare. Det ena leder till det andra. Små steg som på sikt kan leda till stora förändringar.

Första steget är som alltid, kontakt med våra egna känslor och behov. Vår längtan! När vi hittar det kan vi göra val som får våra liv att börja ta den riktning som stämmer med vår längtan. Att agera i enlighet med våra behov stärker vår upplevelse av att vara viktiga och betydelsefulla. Självrespekten växer. När vi respekterar oss själva och tar oss själva på allvar är det lättare att respktera och ha omsorg om andra. Och så vidare igen... 

Detta fyller mig med hopp!

Små steg när allt känns övermäktigt och jag tänker att det är omöjligt, kan på sikt göra stor skillnad. Nu är snart är ett år till ända och ett nytt ska ta vid. Vad finns det för längtan i ditt hjärta? Vad firar du från året som gått? Vilka förändringar vill du göra under året som kommer? Själv ska jag fortsätta njuta och låta mig bäras av hoppet om att det är möjligt att förändra och vila i den insikten om att mitt liv är viktigt och värt att kämpas för!

För er som är nyfikna på att läsa mer om Nonviolent Communiction så har www.friareliv.se många intressanta böcker och även utbildningar. Under våren kommer jag att hålla min första öppna utbildning i Kommunikation som skapar kontakt med utgångspunkt från Nonviolent Communication i Alingsås, så håll ögonen öppna.

Läs hela inlägget »

För några år sedan mötte jag en nyfunnen vän när jag var på väg till skolan för att hämta barnen. Hennes ansikte lyste upp när hon såg mig och hon sa mitt namn med eftertryck, som om jag verkligen betydde något. Det ögonblicket har etsat sig fast och återkommer till mig gång på gång. Hur ser jag andra? Hur ser vi varandra?

Att bli sedd, känna sig betydelsefull och uppskattad är viktiga behov. Det kan göra stor skillnad att uppleva en öppen, varm och nyfiken blick. Någon som frågar hur det är eller bara sprider glädje och värme med sin närvaro. Vissa verkar bara ha det i sig. Det kommer helt naturligt. För andra kan det vara en stor utmaning.

I situationer där vi förväntar oss att andra ska se och förstå oss är det lätt att bli arg och besviken. Extra smärtsamt om det är någon för oss viktig person. För vi att vi längtar efter omsorg, förståelse, kontakt, att få känna oss betydelsefulla och viktiga. Utmaningen ligger i att vi lätt gör andra ansvariga för att möta våra förväntningar, samtidigt som vi kanske inte har varit tydliga med vad vi önskar att de ska göra.

Hos den som förväntas se och ge kan det också pågå en massa spännande processer. Känslor som osäkerhet, rädsla, skam, förvirring, men också ilska och irritation kopplat till tankar som kan bli hinder i kontakten. Vad är det hen vill att jag ska göra? Tänk om jag inte kan leva upp till förväntningarna? Jag är värdelös! Eller Jag står inte ut med alla som vill ha något från mig hela tiden! Det kan finnas mycket som står i vägen för att vi ska kunna möta varandra med öppenhet och värme.  

Det är här som nyfikenheten kan bli till stor hjälp! Vad är det som pågår i mig och vad pågår i dig? Vad är det som gör att mina förväntningar går i kras gång på gång och vad finns det för längtan och behov bakom dem? Hur påverkar mina förväntningar andra? Vad kan jag be om och säga för att ta min längtan på allvar utan att göra andra ansvariga för den? Vilka andra strategier kan ge mig det jag längtar efter?

En strategi kan vara att rikta vår längtan efter att bli sedda mot andra. Vi kan välja att vara nyfikna, den som ser och ger, vilket i sin tur kan möta våra egna behov. Ärlighet och sårbarhet kring vår längtan i mötet med andra kan öppna upp för ömsesidighet och förståelse. Kanske är det vår förmåga att verkligen ta till oss av det som finns av värme och omsorg i vår omgivning som står i vägen. Att bli sedd kan upplevas skrämmande så vi behöver träna på det. Kanske har vi hållit andra ifrån oss genom att alltid vara de som ler, ser och ger, så den stora utmaningen ligger i att släppa taget, släppa in och be om stöd.  

När barnen var mindre lystes deras blickar ofta upp på ett speciellt sätt när jag kom för att hämta dem. De var och är fortfarande entusiastiska över att få visa mig saker de har gjort eller upptäckt. Hur tar jag emot denna gåva? Hur ger jag den vidare?  

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv