Blogg

2015 > 03

"Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet." Så beskrivs kärlek i Wikipedia. Kärlek är en härlig känsla som ofta även rymmer andra känslor som till exempel glädje, stolthet och värme. Men känslor kommer och går. Signalerar om behov som är och inte är tillgodosedda. Så vad händer i våra relationer när vi inte längre känner kärlek?

Kärlek är inte bara en känsla utan också ett viktigt behov! Ett allmänmänskligt behov som delas av alla oss människor. För mig nära kopplat till omsorg, närhet, respekt och tillit. Oavsett om vi är fysiskt nära eller inte. Det vi älskar och känner kärlek till vill vi värna. Vara rädda om och kämpa för! Ibland vet vi vad som tillgodoser vårt behov av kärlek. En kram, en blick, ett ord, en handling. Ibland famlar vi kanske i dimman. Förväxlar våra strategier för att få kärlek med vårt behov av kärlek. När vi till exempel tror att bara en viss person eller handling kan ge oss det vi längtar efter.

Kärlek kan också vara ett val! När känslorna inte finns där så behöver vi ibland välja. Välja att agera med kärlek även om vårt behov av kärlek inte är mött i en relation eller situation just nu. Att välja att se bakom en annans människas bristfälliga agerande. Se människan bakom orden och handlingarna som kämpar för att hålla sin värdighet, sin respekt. Visa omsorg trots tystnad och avstånd. Försöka gissa och förstå vad den andra berättar, saknar och står upp för med sitt beteende. Till vardags vara intresserad av vad som får andra att känna att deras behov av kärlek är eller inte är tillgodosett.

Vi behöver också agera utifrån kärleken till oss själva. Att ta kontakt med vad vi behöver och längtar efter. Kämpa och stå upp för oss själva. Hitta strategier och uttrycka önskemål kring vad andra skulle kunna göra för att möta vårt behov av kärlek. Ju bättre kontakt vi har med våra egna behov och hur de kan tillgodoses, desto lättare är det att be om det vi längtar efter och göra val som möter våra behov. Låter vi känslorna styra vår val finns risken att vi missar att både ta emot och ge det vi egentligen vill ha av kärlek i våra liv. Och ibland är faktiskt den bästa strategin att ge det vi själva längtar efter att få.

Jag har precis varit och tittat på Tomas von Brömssens sista revy med min pappa. Dubbel värme och kärlek! Att få vara med min pappa som jag älskar. Ta emot den värme som hans entusiasm, ord och kroppsspråk sprider. Lyssna på Tomas, skratta tillsammans med övriga människor i publiken som också längtar efter värme och kärlek precis som jag. Det är stort! Det är gott! Det är kärlek!

Vad är kärlek för dig? Vilka är de viktigaste källorna till kärlek i ditt liv? Hur kan du öppna dig för att ta emot mer av den kärlek som finns i din vardag? På vilka sätt kan du ge mer kärlek till de människor du har omkring dig?

Läs hela inlägget »

Jag bär på mycket längtan! Längtan efter gemenskap, skratt och glädje. Längtan efter frihet, självständighet och mening. Längtan efter kärlek, närhet och värme. Och mycket mer! Ibland är jag mitt i min längtan och behöver påminna mig om att njuta och låta mig fyllas. Ibland är min längtan dold bakom molnen. Jag ser den inte, men den känns, som ilska, besvikelse, värk eller kanske en sorg.

Jag gissar att de flesta känner igen sig och delar min längtan ovan. För vissa av oss är den dold. Vi ser den inte för molnen är i vägen. Kanske mörka, tunga hotfulla. Att ingen hör av sig, lyssnar eller tar sig tid. Att allt är misslyckat och ingenting kommer att ordna sig. Att vi inte hör till! Kanske är det bara grått. Dagarna går och följer sina mönster. Det mesta finns, men något saknas. Vi vet bara inte vad!

De mörka tankarna, ilskan, rädslan, oron, skammen, frustrationen, förvirringen. Allt det där som hindrar oss från att känna glädje, harmoni och välbefinnande. De mörka molnen! Oavsett hur vi mår, vad vi tänker, hur vi känner, så finns solen där framme, bakom molnen. Solen, vår längtan efter att känna att vi är del av något större, att vi våra liv har betydelse, att vi har en självklar plats. Värdighet och tillhörighet!

När vi lär känna oss själva och får kontakt med våra behov och vår längtan, öppnar sig nya möjligheter. Om vi kan ana och förstå att den frustration, ilska och besvikelse vi kanske känner berättar för oss att vi längtar efter förståelse, kontakt och ärlighet, kan vi också börja titta efter strategier. Vad vi kan göra för att få det vi längtar efter? Vad vi kan be andra om som skulle göra skillnad?

Kontakten med våra behov och vår längtan innebär kontakt med det som är levande inom oss. Våra känslor, tankar och kroppar vill göra oss uppmärksamma på vad vi saknar och behöver, men också på det vi har. Medvetenheten kan hjälpa oss att ta ansvar för vårt eget välbefinnande, att göra val som berikar oss själva och andra. Att våga ställa frågorna och vara ärliga. Att våga visa vår sårbarhet.

Men mitt i allt detta med medvetenhet och ansvar tänker jag också att vi bara får vara. Finnas till! Vila i att livet bär! Acceptera längtan som inte blir fylld och njuta av det som finns här och nu!

Vad bär du för längtan i ditt liv? Vilka tankar och känslor gömmer din sol? Vad kan du göra för att ta hand om och möta din längtan?

Läs hela inlägget »

Jag är på kurs igen! Det är sjunde gången efter att jag startade mitt företag för 1,5 år sedan. Känslorna inför kursstarten är nästan detsamma varje gång. Förväntan och glädje blandat med bävan och oro. Behov av lärande och utveckling som stångas med behov av trygghet och förutsägbarhet.

Det som driver mig att åka är min längtan efter att lära mig mer, förstå mer. Bli mer kompetent så att jag kan bidra ännu mer och bättre med det jag gör, men också för att jag ska må bättre och uppleva mer valfrihet och glädje i mitt eget liv. Inre motivation som ger kraft och energi att våga upptäcka nya saker, men också styrka att ta mig igenom sorg som dyker upp längs vägen.

Jag har upptäckt att min inre motivation gör stor skillnad för mitt lärande och mina val. Men det har också blivit tydligare att min inre motivation har konkurrens av något annat. Yttre faktorer som oro för vad andra ska tycka om mig, hur saker och ting borde vara, vad jag borde klara av. När jag agerar för att bli godkänd och accepterad eller försöker undvika bestraffning. Situationer där jag påminns om att strävan efter status, pengar och makt är viktiga faktorer i vårt samhälle.

När jag låter detta vara min drivkraft, den yttre motivationen, blir resultatet något annat. Rent tekniskt kan det jag gör eller skapar bli väldigt bra, men inombords händer något. Lusten och glädjen minskar eller försvinner helt. Det känns kanske inte längre lika meningsfullt. Riktningen blir inte lika tydlig, oron och stressen ökar, energin börjar ta slut. Jag tappar kontakten med livet inom mig. Då kan jag behöva stanna upp och påminna mig själv om vad det är som är viktigt för mig. Vad som gör mitt liv värt att leva och kämpa för!

Idag efter en heldags kurspass har jag genomfört årets första löprunda. Som kalv på grönbete har jag sprungit fram och tillbaka i skogen, upp och ner för backar och berg samtidigt som solen sakta har sänkt sig ner i en vacker solnedgång. Min motivation har varit på topp. Kommit inifrån! Glädjen över att vara i naturen, känna hur kroppen rör sig, svettas, laddar ur. Jag hoppas att jag kan behålla kontakten med den här glädjen, den inre motivationen, så att mina löprundor, kurser jag åker på och arbetet jag gör kan fortsätta berika mitt liv, fritt från måsten och prestation!

Vad i ditt liv ger dig motivation? Hur kan du få kontakt med din inre motivation igen om du har tappat den? Vad kan du göra för förändringar i ditt liv som stämmer bättre med vad som är viktigt för dig?

Läs hela inlägget »

Idag på morgon satt min minste i soffan med ett spel. Jag hörde hur han grät och beklagade sig, ”Jag måste klara det här spelet!” ”Det går aldrig!” Jag blev lite nyfiken och frågade vad det var som gjorde att han kände att han var tvungen att klara det. Efter att jag lyssnat en stund och försökt bekräfta hans känslor av frustration och besvikelse frågade jag om han inte kunde välja ett annat spel om det här gör honom så ledsen. Ett som får honom att känna sig glad och nöjd. Han fortsatte att spela och medan jag satt där och klappade hans arm som stöd vann han spelet och utbrister ”Nu väljer jag ett spel som jag gillar, gillar, gillar!”

Hur kommer det sig att vi tror att vi måste så mycket? Eller borde? ”Jag borde ringa oftare och jag borde inte äta den där chokladbiten…”, ”Jag måste jobba, städa, träna, laga middag…” Ibland kan bara tanken på att vi måste göra något väcka känslor. Vi kanske blir irriterade, frustrerade, uppgivna, utmattade. Som om vi springer runt i ett ekorrhjul där någon annan bestämmer takten. Eller att vi är tvingade att göra vissa saker. Att det förväntas av oss. Att någon annan styr över vad vi ska orka med och klara av. Känner du igen dig?

Det är lätt ibland att tro att vi inte har något val. Att vi måste! Men som med mycket annat så handlar det om att byta perspektiv. Jag måste inte ringa min gamla moster, men jag väljer att göra det för att jag värdesätter omsorgen om varandra och jag vet att det betyder mycket för henne när jag ringer. Jag måste inte åka till jobbet, men jag väljer att göra det för att jag har sagt ja till min arbetsgivare att utföra ett visst arbete och det är viktigt för mig att hålla överenskommelser. Jag måste inte laga middag till min familj på kvällen, men jag väljer att göra det för att jag är mån om att de ska få i sig näringsrik kost. Jag måste inte, men jag väljer...!

Andra situationer där vi kan uppleva att vi saknar valfrihet är när andra gör och säger saker som får oss att reagera. När vi tror att det är andras fel att vi blir upprörda, arga, ledsna, besvikna. ”Om hon bara inte sagt så…”, ”Det är hans fel att jag inte hann…” När vi kan ta till oss att andra inte är orsaken till våra känslor utan bara ”triggar” känslor hos oss får vi mycket större frihet. Om andra inte bär skulden för våra känslor och vårt välbefinnande har de heller inte makten över oss. Våra känslor och reaktioner orsakas av att våra behov är eller inte är tillgodosedda och genom att ta kontakt med vad vi behöver är det lättare för oss att hitta lämpliga strategier.

Ibland och ganska ofta behöver vi andra människors hjälp för att tillgodose våra behov utifrån att vi är ömsesidigt beroende av varandra. Ju bättre kontakt vi har med våra behov och ju tydligare vi kan uttrycka önskemål till andra om vad de kan göra för att bidra till vårt välbefinnande, desto större är möjligheten att vi får det vi längtar efter. Kan vi dessutom se att det finns flera olika sätt för oss att tillgodose våra behov och genom att vi uttrycker önskemål som inte innehåller några krav ökar vi valfriheten både för oss själva och andra.

Vilka borden och måsten fastnar du lätt i? Vad kan det vara som får dig att känna att du måste? Vad kan du göra för att öka valfriheten i ditt liv?

Läs hela inlägget »

Sorg är en välbekant känsla för mig. Nu oftast som en mildare nedstämdhet, ett vemod, som dyker upp då och då. Förr som en tungsinthet som överskuggade det mesta. De senaste åren har jag upptäckt sorgen på ett nytt sätt. Som en renande, lenande, befriande och läkande smärta. Eller ibland som ett kort intensivt stick i hjärtat kring en förlust av ett viktigt behov som inte blivit tillgodosett. En sorg över det som aldrig blev och en påminnelse om det som är viktigt för mig, det jag längtar efter!

Jag tror att vi alla upplever förluster på olika sätt i vår vardag. En del så stora och ogripbara att vi undrar om vi någonsin kommer kunna resa oss igen. Andra som besvikelser eller en tomhet som kanske är svårare att sätta en finger på. Ibland blir tillsynes vardagliga händelser värsta stor grejen. Får oproportionella dimensioner. Och bakom alla känslorna finns behoven. Ju viktigare behov desto starkare känsla!

Om vi har upplevt många förluster och besvikelser under vår uppväxt som inte har blivit speglade och bekräftade, tänker jag att det ligger kvar inom oss och väntar på att bli upptäckt. Om allt för mycket samlas på hög börjar det påverka oss på olika sätt. Nedstämdhet, depression, okontrollerad ilska, frustration. En påminnelse om att vi är allt för viktiga! Att våra behov är viktiga!

Kanske finns det en saknad kvar inom oss efter vuxna som hade tid, som såg och fanns där. Sorg över att förlora en kompis som flyttade eller började leka mer med någon annan. Besvikelse över att inte fått vara med. Ilska över orättvisor. Sorg över förlorade nära och kära, över förlorad tillhörighet och tillit. Kanske sorg över förlorat barnaskap där vi tvingades bli stora och ta ansvar allt för tidigt. Tvingades ta hand om och skydda oss själva. Händelser som kanske väcker starka reaktioner idag i ett helt annat sammanhang och som vill berätta för oss om stora förluster då. 

Så våra känslor, men även våra tankar och kroppar, vill berätta för oss om behov som inte blivit tillgodosedda. Behov nu och behov kanske längre tillbaka i tiden. Genom att lyssna och försöka förstå vad vår fantastiska inre människa, vårt inre barn, vill berätta för oss om viktiga behov kan vi se och bekräfta dem. Vi kan ta hjälp av musik, filmer, böcker, naturen och annat för att få kontakt. Och när vi får kontakt kan vi omsluta oss själva eller ta hjälp av andra viktiga människor i våra liv så att vi kan sörja. När vi vet vad vi sörjer får sorgen en riktning och vi kan lättare läka.

Så när det känns i hjärtat och i kroppen. Stanna upp, lyssna! Vad är det jag känner? Vad är det jag behöver? Se dig själv, möt dig själv! Låt någon annan se dig och dela din smärta. Våga vara sårbar. Tillåt dig att sörja det som inte blev. Det som du längtade efter. När du tar dig själv och dina behov på allvar växer självrespekten. När självrespekten växer, växer självkänslan. Jag är viktig och betydelsefull! När självkänslan växer, växer självförtroendet. Jag vågar för jag är inte längre lika rädd för att misslyckas, för jag kan ta hand om min sorg och min längtan.

När vi tillåter oss själva att sörja kan vi fira desto mer!

Hur gör du med dina sorger och besvikelser? Vad behöver du för att kunna möta dig själv och dina behov? Vem har du i ditt liv som kan lyssna, se och ge dig stöd?

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv