Blogg

2015 > 01

Händerna skakade. Andhämtningen blev tung. I bröstet växte sig en kraft allt starkare. Fyllde bröstkorgen och steg upp i ansiktet som blev allt rödare. Ögonbrynen drogs ihop och ögonen började glöda när känslan fyllde huvudet och hittade sin väg ut genom munnen, med en styrka som skakade marken.

Ilska är en väldig kraft! Ett starkt uttryckssätt för att visa omvärlden att här är något som är så viktigt att det inte går att hålla tillbaka. Våra kroppars sätt att stå upp för viktiga behov vi har som till exempel värdighet, respekt och rättvisa. Men också en kraft som kan skada och förgöra om vi inte lär oss att handskas med ilskan och lär oss förstå vad den vill berätta för oss.

Det är lätt att vi hamnar i att lägga skulden på andra och göra dem ansvariga för vår ilska. Till skillnad från skuld och skam där vi lägger skulden på oss själva. Fel vi gjort. Fel på oss. När vi lägger skulden på andra ger vi också makten till andra för vårt välbefinnande. Om det är någon annans fel att jag är arg eller mår som jag mår, (på grund av något någon sagt eller gjort), så är det lätt att vi fastnar i att enda sättet för oss att må bra är att den andra ändrar på sig eller gör något för att ställa allt till rätta.

När det gäller livet så finns det sådant som vi kan påverka och sådant som vi inte kan påverka. Istället för att lägga energi på att försöka förändra någon annan, så kan vi vända oss till oss själva och fråga: Vad är det jag behöver och längtar efter när jag blir så här arg? Och när vi fått tag i vårt behov, så kan vi ställa frågan: Vad kan jag be mig själv eller någon annan om som skulle få mig att må bättre?

Att släppa fokus från vad andra har gjort för fel och borde göra istället och fokusera på våra egna känslor och behov hjälper oss att ta tillbaka makten och valfriheten i våra liv. Vi blir inte längre beroende av andra på så sätt att deras val och ageranden styr vårt välbefinnande. Istället blir vi mer fria att hitta strategier och uttrycka önskemål som möter vår längtan.

Det innebär inte att vi inte längre behöver andra människor, vilket vi kanske väljer genom att vi drar oss undan eller gör revolt för att vi tycker vi klarar oss bättre själva. Istället blir det möjligt för oss att få kontakt med behovet bakom känslan och genom det närma oss andra med ärlighet kring hur de påverkar oss och hur de skulle kunna bidra till vårt välbefinnande. Kanske kan vi också skapa kontakt genom att vara nyfikna på vad som ligger bakom de andras agerande. Vilka känslor och behov som gjorde att de sa de där sakerna eller gjorde som de gjorde och vad de behöver.

Våra känslor och tankar vill berätta något för oss om vad som pågår inom oss. Vad vi behöver och längtar efter. Viktiga behov som genom att vi öppnar oss och gör oss sårbara, visar och delar med varandra, hur vi påverkar varandra och vad vi kan göra för varandra, ger möjlighet till att skapa tillitsfulla och nära relationer. Relationer som bygger på ömsesidig respekt, ärlighet och empati.

Vad gör dig riktigt arg? Vilka viktiga behov gömmer sig bakom din ilska? Hur kan du hitta nya strategier för att möta dina behov om du lätt fastnar i att ge andra skulden?

Läs hela inlägget »

Det finns några händelser i livet som etsat sig fast. Tillfällen som, då jag tänker på dem, ger ett hugg i hjärtat. Situationer som jag ångrar och där jag så gärna skulle vilja få en chans att göra annorlunda. En påminnelse om att jag agerat på sätt som inte stämmer med vad jag värderar. I flera fall är det för sent. Personerna det gäller finns inte längre kvar i livet. Bara sorgen över hur jag prioriterade då!

Skulden kan väga tungt. Den kan vara ett ok som vi bär med oss vart helst vi går. En påminnelse om misstag vi upplever att vi har gjort. Men precis som skammen så vill även skulden berätta något viktigt för oss. Den vill visa på viktiga behov som vi har. Behov som ibland krockar och lämnar oss tyngda och kanske besvikna på oss själva. I vardagen kan en klassisk skuldsituation vara när någon ber oss om något eller har önskemål som berör oss. Situationer där det känns som att priset riskerar att bli för högt vad vi än väljer att göra. En del av oss vill kanske säga ja, en annan del av oss vill säga nej. Säger vi nej kanske vi känner skuld över att såra den andra personen. Tänker att vi är egoistiska. Att vi borde ställa upp, borde säga ja. Av plikt. Säger vi ja sviker vi oss själva. Ger mer än vad vi har.

När vi hamnar i en situation där behoven krockar kan vi behöva sortera. Lyssna till våra tankar och känslor och försöka identifiera behoven bakom. För bakom våra tankar och känslor finns något vi värderar, viktiga behov. Vi vill kanske säga ja för att vi värdesätter omsorgen om varandra. Hjälpsamhet. Eller kanske vill vi säga ja för att vi längtar efter acceptans, bekräftelse och godkännande. Bakom vår önskan att säga nej finns kanske behov av omsorg om oss själva, vila. Frihet att bestämma vad vi lägger vår energi på, integritet. Genom att sortera och få kontakt med behoven bakom, blir det lättare för oss att ta beslut. Det kan också bli lättare för oss att motivera vårt nej till den andra personen, eller vårt ja, utifrån att vi vet vilka behov vi säger ja till hos oss själva. När vi har kontakt med våra behov och vår längtan har vi också större möjligheter att hitta strategier som kan tillgodose alla behoven.

Ibland är beslutet redan taget, handlingen redan gjord och vi lever med konsekvenserna av det. Det kan vara oerhört smärtsamt! Men genom att se vad det var vi sa ja till när vi agerade som vi gjorde, vilka behov vi värnade just då, kan det vara lättare att sörja de behov som inte blev tillgodosedda. En sorg jag bär på är att jag missade två viktiga tillfällen att vara nära min älskade farmor innan hon lämnade oss efter ett långt liv på jorden. Det första var att jag inte reste hem på hennes 90-års dag, vilket hade varit möjligt, men där jag valde att prioritera annorlunda. Mest smärtsamt är att jag inte fanns där när hon tog sitt sista andetag. Något som jag inte hade kunnat veta och påverka. Bakom den skuld jag emellanåt känner över detta finns viktiga behov. Behov av omsorg om viktiga människor i mitt liv, värdighet och kärlek. Skulden blir en påminnelse om att våga prioritera annorlunda. Att nästa gång göra andra val när det väl gäller. Att finnas där!

Vad bär du för ok, vad känner du skuld över att säga nej till? Vad tror du att det finns för behov bakom? Vad kan du göra för att möta dina behov? 

Läs hela inlägget »

Blossande kinder. Blickar i marken. Hukande ryggar. Okontrollerad ilska. Passivitet. Skam kan komma till uttryck på många olika sätt och är precis som andra känslor en signal på att det finns behov som inte är tillgodosedda. Framförallt behov som har med tillhörighet och acceptans att göra. Skam ställer frågor som ”Får jag vara med? Duger jag? Får jag finnas?”. Eftersom skam upplevs som väldigt skrämmande och obehagligt gör vi allt för att undvika den. Vi tar till olika strategier för att skydda oss och ofta är vi inte ens medvetna om att vi känner skam.  

Samtidigt som skammen kan stå i vägen för mycket av det vi längtar efter av närhet, gemenskap, kreativitet, frihet, så har den också en viktig funktion. Inte bara är den en påminnelse om att vi behöver varandra och är ömsesidigt beroende av varandra. Den skyddar också något av det viktigaste vi har. Vårt värde! Den värnar våra behov av värdighet och respekt. Skammen blir som ett skydd som hindrar oss från att ge oss in i situationer där vi riskerar att inte bli accepterade eller respekterade. Men tar den överhanden kan den bli som ett fängelse, ett handikapp i den sociala samvaron.

Skam är i sitt ursprung en slags social skyddsmekanism. Den vill hjälpa oss att bemöta andra på ett sätt som värnar relationen. Vi känner skam till exempel när vi säger eller gör något som väcker smärta i andra. Något som hotar skada relationen. Skam kan också vara kulturellt betingad. Utifrån synsättet att vissa beteenden är bra eller lämpliga och andra dåliga eller olämpliga, skapar vi skam genom att kritisera och bestraffa det beteende som i vår kultur eller i vårt sammanhang inte är önskvärt.

Utan att vara medvetna om det eller vilja det kan vi, framför allt i bemötandet av våra barn, bygga in skam genom att bedöma olika beteenden istället för att vara nyfikna på vad som ligger bakom. Vilka behov som barnet ger uttryck för genom att göra det den gör. För kvinnor skapas mycket skam utifrån normen eller förväntningarna på att de ska vara perfekta och duktiga. Männens skam är mer kopplad till att vara stark och kompetent, att inte visa svaghet. Detta är något som byggs på och förstärks genom vår kultur och som gör det svårt för oss att utveckla de kärleksfulla och ömsesidiga relationer vi längtar efter.

En förutsättning för tillit och närhet i våra relationer är att vi vågar vara sårbara inför varandra. Sårbarhet väcker lätt känslor av skam eftersom vi tror att vi måste vara perfekta eller starka hela tiden. En väg till större frihet och närhet är att vi blir vän med vår skam. Att vi blir mer skamtåliga. Det innebär att våga vara med skammen. Bli medveten om signalerna i kroppen. Värmen i kinder och bröst, hur armar och ben blir matta, trögheten i tankarna. Stanna upp och försöka få kontakt med behoven.

För mig så har det senaste året varit ett år då jag har upptäckt och utforskat min skam. Allt eftersom så har jag lärt mig att omvandla den mer och mer till längtan efter tillhörighet och acceptans. Den gör mig frustrerad och uppgiven många gånger, men bär med sig hoppet om äkthet, tillit och frihet i mitt liv och mina relationer.

Prova att vara med din skam en dag! I vilka situationer och relationer känner du skam? Hur känns det i kroppen? Vad vill din skam berätta för dig? 

Läs hela inlägget »

Varje nyårsafton i drygt 20 år, med några få undantag, har jag tagit en nyårspromenad. En kortare eller längre promenad där jag har gått igenom året som ligger bakom mig. Tackat för allt det som varit gott. Viktiga människor i min närhet. Tackat för nya erfarenheter. För utmaningar som visserligen varit tuffa, men som gjort att jag vuxit ännu en bit i mitt inre. Tackat för att jag förhoppningsvis har blivit lite mjukare, något mer vis och ödmjuk inför livet. Under den här promenaden riktar jag också min uppmärksamhet mot året som ligger framför mig. Lyssnar efter ord som vill visa vägen. Ställer in kompassen. Sätter upp mål!

Att uttrycka tacksamhet är ett sätt att synliggöra och fira allt som är gott i mitt liv, men också det svåra, smärtsamma. Tillsammans möter de mina behov av mening och utveckling. Att sammanfatta året som gått och se vart det har tagit mig. På samma sätt som tacksamhet möter viktiga behov, så har även uppskattning en viktig plats. Att uttrycka uppskattning för vad andra gör och hur de berikar mitt liv med det. I detta också en längtan efter att få uppskattning och bekräftelse själv. Därför har jag funderat mycket på varför jag de senaste månaderna har reagerat starkt på när någon sagt att jag är duktig. Jag har blivit arg! Det har känts som det värsta någon kan säga till mig. Jag gissar att bakom min reaktion finns ett behov av betydelsefullhet, av liv, och att ordet duktig för mig är så förknippat med prestation, duktig flicka, och att få godkännande. 

För jag vill inte vara duktig! Jag vill att den jag är och att det jag gör, ger mig själv och andra glädje och tillfredsställelse. Att det berikar. Att jag berikar. Jag vill också höra på vilket sätt andra berikas av mig. Vad det är jag gör som väcker härliga känslor. Vilka behov jag möter hos dem. Jag vill dela den glädjen och tacksamheten med fler! Att säga att någon är fin, duktig, snäll och så vidare säger inte så mycket om den personen. Det säger ingenting om vilket avtryck den gör på sin omgivning. Och jag tror att det är där skon klämmer. Det är viktigt för oss alla att känna att vi gör avtryck på något sätt i vår omgivning. Att vår existens gör skillnad. Att vi är delar i samma system. Tillhör samma kropp. Att vi har en viktig plats och en uppgift, att vi är betydelsefulla för vår omgivning!

Så nästa gång någon gör något du uppskattar. Visa din tacksamhet! Berätta vad det är den andra gör som du uppskattar. Vilka känslor det väcker i din kropp och vilka behov som det möter hos dig. Dela glädjen, tacksamheten och uppskattningen med fler. Det gör skillnad!

Vilka människor har du i din närhet som du vill visa uppskattning till? Vad är det de gör och vad får de dig att känna? Vilka behov möter de hos dig med det de gör och är? Prova!

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv