Blogg

2014 > 12

Julen har precis passerat förbi och de sista gästerna har åkt. Från dagen före julafton har huset varit fullt med människor, två-tre sovplatser i varje rum. En topp på tjugo plus en bebis på själva dagen. Som värdinna intensiva dagar då mat ska serveras och gäster ska konverseras. Viss oro och nervositet innan. Hur kunna uppfylla och möta min längtan efter närvaro och kontakt samtidigt som allt praktiskt fungerar?

Jag tänker mig att det finns olika sätt att vara närvarande på. Att helt och fullt låta sig uppslukas av något. Ge sig hän i uppgifter eller i mötet med andra människor. Utan att reflektera eller analysera. Bara vara. Ge av sig själv och ta emot. Följa med i alla svängar utan att försöka kontrollera och hålla tillbaka. Med öppenhet, kreativitet och nyfikenhet som ledord. Utforska och upptäcka! Låta sig beröras och beröra. Följa impulser och se vart de leder. Kanske är detta förmågor som bara vissa människor besitter eller kanske är det något vi alla kan träna upp.

En annan närvaro kan vara den där eftertänksamheten är ledordet. Där vi stannar upp, fångar känslan som finns där just nu och ger den tid att sjunka in. Känna hur den känns i kroppen! Ett ögonblick ute i naturen eller i gemenskapen. Att stanna upp i ett möte med en annan människa och låta orden vi hör få gå några extra varv i vårt medvetande. Utforska vilka drömmar, längtan och behov som gömmer sig bakom det som sägs. Ett ögonblick av kontakt där vi möts bortom det yttre. Där vi ser och låter oss bli sedda. Där vi känner att vi två är de viktigaste människorna just i detta nu.

Oavsett om vi är själva eller tillsammans med andra människor kan detta med närvaro vara en utmaning. Rädsla, skam, oro, stress, trötthet eller andra känslor vi kanske bär på kan hindra oss från att vara i det som är nu. Rädsla för att misslyckas, oro över saker som vi inte vet hur vi ska hantera eller för högt tempo med för lite sömn som gör att vi har svårt att fokusera. Ett första steg till närvaro, tänker jag, är att få kontakt med mina egna känslor. När jag vet vilka känslor som rör sig inom mig kan jag lättare finna vad det är jag behöver för att må bra och få balans i mitt liv just nu.

Medvetenheten kring de egna otillfredsställda behoven eller kanske den egna oförmågan kan göra oss uppgivna för stunden om vi inte vet hur vi ska hantera den, men medvetenheten innebär också hopp. Nya möjligheter! När vi ser vad vi inte har eller förmår, men behöver och längtar efter, kan vi göra val som leder till förändring. Ju mer vi gör det som vi vill, desto mer naturligt kommer det att bli i våra liv. För mig väckte insikten om att jag inte lyckats så bra med att få ihop delarna av organisering och gemenskap i värdinneskapet till en början skam. Men när jag såg vilka av mina behov som krockade kunde jag hitta andra strategier för att skapa den närvaro och kontakt som jag längtade efter. Ett sätt var att träna på att involvera fler, skapa mer delaktighet, så att det praktiska blir en del av gemenskapen, men också att våga släppa kontrollen och ta mig tid att mötas. Närvaro är ett val och jag längtar efter att upptäcka mer av dynamiken i att ge mig hän och uppslukas och att vara i mötet här och nu. Och firar varje stund av kontakt och närvaro, både med mig själv och andra!

När känner du dig som mest närvarande i ditt liv? Hur kan du skapa mer närvaro i din vardag och i dina relationer? Vilka känslor och behov kan du då behöva möta?

Läs hela inlägget »

Det går ett stråk av vemod genom mitt sinne. Som en kall vind i oktobermörkret. Tankar av tvivel hopas. De trängs för att få plats. Alla vet bäst om vad jag inte förmår, om vad som är omöjligt. Mitt hjärta känns tungt som om det skulle brista. Det känns rått och kallt omkring mig. Som om det gråa i november flyttat in på insidan och lagt sig som ett täcke runt min själ. Sorg och rädsla försöker samsas i bröstet. Världens orättvisor känns oöverstigliga och allt det jag längtar efter i mitt liv känns ouppnåeligt.

Ända sedan jag var barn har jag haft ett vemod inom mig. Ett vemod som under tonåren utvecklades till en tungsinthet eller en långdragen, men för det mesta inte alltför djup depression. Tungsintheten är sedan många år borta och med åren har jag börjat uppskatta det vemod som kommer med jämna mellanrum. Oftast som en stilla påminnelse om livets sårbarhet, ibland med större djup och sorg. Det jag har börjat se är att bakom mitt vemod gömmer sig allt det som jag värdesätter och uppskattar i livet. Där finns mina drömmar och min längtan. Allt det där som gör livet värt att leva! Som en påminnelse om allt det vackra och viktiga i livet. Som en kompass för att navigera rätt, att prioritera på ett sätt som tar mig närmare min längtan. Bakom vemodet finns viktiga behov!

När jag stannar upp och lyssnar på vad vemodet vill berätta finner jag min längtan efter tillhörighet och ömsesidighet. Längtan efter värdighet och respekt. Efter harmoni och glädje. Där finns drömmar om frihet och kreativitet. Och mycket mer. Istället för att låta vemodet dra ner mig i en ocean av känslor och tankar, så kan jag istället omfamna min längtan och sörja. Sörja att min familj inte är så harmonisk som jag önskar, att jag inte har så mycket kärlek och stöd i mitt liv som jag behöver just nu, att människor tvingas fly från sina hem eller tigga på gator i ett kallt och främmande land, att jorden håller på att gå sönder, att människor hatar och dödar varandra.

Sörja allt det där som inte blev och som jag inte ser, som jag längtar efter så att jag kan få ny kraft att kämpa för det jag tror på. På samma sätt vill mina tvivel på mig själv, när jag undrar varför jag gör det jag gör eller om det verkligen finns någon plats för mig, påminna mig om viktiga behov. Att jag längtar efter stöd, bekräftelse, acceptans. Eller att jag så gärna vill bidra, göra skillnad, känna mig betydelsefull och att det jag gör är meningsfullt. Mina tvivel är också en påminnelse om att jag behöver ta hand om mig själv. Att jag behöver stöd och kärlek från de som står mig nära. Att jag behöver vila!

De senaste veckorna har jag mött många som varit trötta, tvivlat och känt att livet är tungt. Många vars sinnesstämning speglats av vädret. Grått och tungt. Jag skulle så gärna vilja slå undan de grå molnen som gör att ni inte ser solen i era liv just nu. Visa er att bakom molnen finns era drömmar och längtan. Där finns skatterna!

Nu har jag lärt mig uppskatta mitt vemod. Det får mig att känna mig levande. Att jag är en människa som känner, drömmer och längtar! Jag önskar det för dig med!

Vilka drömmar och längtan tror du gömmer sig bakom ditt vemod? Vad vill det berätta för dig om vad som är viktigt i ditt liv? Vem kan du dela din längtan med? 

Läs hela inlägget »

Tankarna snurrade i huvudet. Jag hade svårt att andas lugnt. Det tryckte över bröstet och gnagde av oro i magen. Vad var det han hade sagt egentligen? Hur blev det så här? Vad ska jag göra nu? Hela natten vred jag och vände mig i sängen. Gick igenom vad som sagts och vad som inte sagts. Vad jag skulle ha gjort och sagt istället. Grubblade över varför det blev som det blev. Tänkte att jag blivit manipulerad. Bannade mig själv för att jag hade hamnat i den här situationen!

Det som händer omkring oss ger upphov till olika tankar och känslor. Vissa tankar är lätta och drar snabbt förbi. Andra kan vara tunga och mörka och hänga kvar trots ihärdiga försök att få bort dem. Så fort det blir en lugn stund, kanske när vi lagt oss för att sova, är de där. Sticker oss med sina svärd. Får oss att vrida oss i sängen. ”Hur kunde jag vara så dum!”, ”Hur ska jag få ordning på det här?”, ”Jag måste hinna med det…, göra detta…, får inte glömma…!”, ”Varför?”, ”Vad kommer att hända nu?”. Tankar som väcker känslor av obehag, olust, stress, rädsla eller kanske oro och ångest. Precis som våra känslor är signaler om att det finns behov som är eller inte är tillgodosedda, så vill våra tankar berätta om viktiga saker som pågår inom oss.

Det är lätt att fastna i en rundgång av tankar som väcker känslor som ger upphov till nya tankar och känslor. Vi kanske fastnar i grubblerier och ältande som gör oss frustrerade, oroliga, stressade, uppgivna och får oss att tappa hoppet om en lösning och harmoni. Genom att stanna upp, försöka fånga tankarna, kanske skriva ner dem på ett papper, så kan vi ta reda på vad tankarna vill berätta för oss. Bakom tanken ”Hur kunde jag vara så dum!” så finns kanske känslor av besvikelse och skam som vill berätta att vi värdesätter ärlighet och omsorg om andra. När vi tänker ”Vad kommer att hända nu?” så kanske det handlar om att vi känner oss oroliga och vilsna och längtar efter klarhet, stöd och trygghet. När vi kan koppla våra tankar till vad vi känner och behöver öppnar sig möjligheter att hitta lösningar, strategier för att möta de behov vi har. En väg ut!

Samma gäller när våra tankar riktar sig mot vad andra sagt eller gjort. När vi tänker att andra är ”dryga”, ”själviska”, ”översittare”, ”rasister” och så vidare. Våra tankar vill påminna oss om att det finns viktiga behov och värden som vi värnar, som är viktiga för oss som exempelvis ömsesidighet, medkänsla, likvärdighet. Så istället för att fastna i tankar och känslor så kan vi genom det vi tänker få kontakt med det som är levande inom oss, våra behov. Väljer vi sedan att be om stöd, hjälp och klarhet där vi behöver det eller att ärligt uttrycka hur andras agerande påverkar oss och vad vi skulle önska att de gjorde istället kan vi förändra, inte bara hur vi själva mår utan också skapa närhet och bygga tillit i relationerna till andra.

Vilka tankar rör sig i ditt huvud just nu? Vad tror du att de tankarna vill berätta för dig om vad du värdesätter, behöver och längtar efter? Hur kan du göra för att möta dina behov och få mer av det du längtar efter i ditt liv?

Läs hela inlägget »

Jag längtade efter gemenskap, men valde att gå!
Jag längtade efter ömsesidighet, men krävde att få!
Jag längtade efter frihet, men tog kontrollen för att nå!

Strategier är de olika val vi gör för att tillgodose våra allmänmänskliga behov. Många val sker omedvetet och vi kanske inte ens vet vilka behov vi försöker tillgodose. Frustration och besvikelse för ouppnådda lösningar och utebliven tillfredsställelse kanske leder till att vi prövar nya strategier för att möta behov som uppkommit genom att vi missade målet i våra första försök. Till slut kanske vi fastnar i uppgivenhet och skuldbeläggande, ”Jag har ju försökt allt, men inget funkar. Det är lika bra att ge upp!”

Om vi inte vet vad vi längtar efter och behöver är det svårt att välja strategier som möter våra behov. Ibland blandar vi också ihop behov med strategier. Till exempel när vi tror att det bara är en enda person som kan göra så att vi mår bra eller om bara just den personen gör just den saken så löser sig allt. Om jag tänker att det bara är min partner som kan tillgodose mitt behov av närhet och han eller hon är bortrest några veckor, så finns risken att det blir väldigt ensamma veckor. När jag kan se att mitt behov av närhet inte är kopplat till en person (även om mitt största önskemål kan vara att få träffa just den personen), utan att det finns flera olika strategier för att tillgodose behovet av närhet, så får jag mycket större frihet i mitt liv. Jag kan istället ringa någon annan som är viktig för mig och be att få träffas eller bara prata, eller om inga andra finns, sätta mig på en trång buss eller biograf för att känna närhet. Mitt välbefinnande hänger inte längre på en enda person. Ett ok som kan vara väl så tungt att bära.

Ibland kan det finnas flera lager av behov som gömmer sig bakom varandra. Jag kanske tror att det jag behöver är att bli lyssnad på, när jag kanske i själva verket längtar efter respekt eller tillit. Eller så kan det bakom behovet av att bidra finns ett behov av kärlek och bekräftelse. Vi kanske jagar efter gemenskap när vi längtar efter trygghet. Ju mer kontakt vi får med våra behov, desto lättare är det att finna strategier som kan möta behoven. Det innebär också att vi behöver våga göra oss sårbara och uttrycka våra önskemål så tydligt och konkret som möjligt för att öppna upp för möjligheten att andra vill bidra till vårt välbefinnande.

Ett grundantagande i Nonviolent Communication är att alla människor vill bidra om vi upplever att vi gör det frivilligt. När vi börjar kräva att andra ska göra saker för oss riskerar vi att kväva den naturliga längtan att bidra. Om vi istället uttrycker vad vi längtar efter och vad andra skulle kunna göra för att möta vår längtan är chansen större att vi får det vi längtar efter. Får vi ett nej, så finns det alltid bakom ”nejet” ett ja till något annat. Så nästa gång du får ett nej, varför inte försöka ta reda på vad som gömmer sig bakom? Vem vet, kanske det leder fram till en ny spännande upptäckt!

Har du några strategier som du ofta använder dig av? Vilka behov kan ligga bakom dessa strategier? Vad skulle du kunna istället när du inte lyckas nå fram?

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv