Att våga språnget till någons hjärta

När jag var i 25-års åldern upplevde jag mig själv som en social katastrof. Jag hade svårt med samspelet. Förstod inte hur relationer fungerade. Hittade liksom inte rätt. Tolkade fel. Gjorde för mycket eller försvann in i tapeten. Anpassade mig och blev sedan känslomässigt obstinat. Relationer var lika med kaos. Jag är inte helt säker på om det är så mycket bättre nu, men något visare har jag trots allt blivit. Visare på så sätt att jag förstår att relationer och människor är väldigt komplexa. Det finns inga enkla vägar och klockrena metoder. Det kan fortfarande vara kaos och förvirring emellanåt. Men det är ok! Det är helt ok och en viktig anledning till att ge oss själva och andra mycket kärlek, förståelse och acceptans när vi försöker hitta fram till varandra.

Det behovsdrivna samspelet
Insikten om hur vi alla drivs av att försöka tillgodose viktiga behov som vi har, fast ofta med begränsad självmedvetenhet och missriktade strategier, har gjort stor skillnad för mig när det gäller att förstå det mänskliga samspelet. Vi kanske längtar efter närhet och värme, men anklagar istället någon för att vara hård och självisk. Vårt starka behov av kontakt och gemenskap kanske får oss att dra oss undan för att undvika risken att bli avvisad. Behovet av tydlighet och ärlighet kan leda till att vi skäller ut någon och kallar hen för lögnare. De missriktade strategierna syftar till att skydda oss, vår värdighet och tillhörighet, men missar det värdefulla målet. Kontakten!

Det vi gör påverkar andra
I våra nära relationer så får allt det vi gör konsekvenser. Ett första steg för fördjupad kontakt kan vara att bli medveten om att jag påverkar andra genom vad jag väljer att säga och göra. När andra reagerar på mitt agerande så underlättas kontakten om jag kan ta in att andras reaktioner handlar om vad de känner och behöver, inte om mitt värde, om jag är betydelsefull och älskad eller inte. Jag har mitt värde oavsett vad andra säger och gör. Slutligen påverkas kontakten av hur jag reagerar på andras reaktioner på mitt agerande. Om jag triggas igång av andras känslor eller kan vara kvar med mina egna. Tre sekvenser som alla har betydelse för kontakten. Hur medveten jag är om mina behov, hur jag kan förstå och hålla mina känslor, samt kan hålla viss distans till andras känslor, kan leda till olika konsekvenser i samspelet.

Sårbarhetens väg
Vi har alla det gemensamt att vi behöver och mår bra av gemenskap och närhet till andra människor. En tillhörighet och känsla av sammanhang. Att uppleva oss betydelsefulla, uppskattade och accepterade i vår grupp. Och att det finns en mening och en riktning med våra liv. Djupa, nära relationer som kan berika på flera plan. Men för att nå dit så kan det krävas en hel del arbete, självreflektion och framförallt mod. En förutsättning för att komma nära andra är att vi öppnar upp för möjlighet till närhet själva. Att vara transparanta, ärliga och sårbara i mötet med de vi vill ha nära oss. Men också att vi kan stå upp för oss själva, sätta gränser och uttrycka vad vi behöver. För att kunna göra det behöver vi lära känna oss själva och ta våra egna behov på allvar. Visa oss själva att vi är viktiga. När vi möter en annan person med utgångspunkten att vi är betydelsefulla kan andra spegla sig i oss och stärkas i sin egen upplevelse av att vara betydelsefulla.

Börja med att ta ansvar för den egna längtan
Att vi inte kan ändra på andra utan bara oss själva, tror jag många är medvetna om, även om man i stundens hetta gärna agerar på annat sätt. Däremot kan jag genom att vara i kontakt med mina reaktioner, det som pågår i mig, göra mer medvetna val utifrån vad jag vill ha i en relation och vad jag värdesätter. Men det innebär också att jag behöver fundera igenom vad jag vill ha och vad som är viktigt för mig i mina relationer. Så att jag har en hyfsad tydlig riktning när jag hamnar i en situation där känslorna triggas igång. Varje gång jag lyckas agera på ett annat sätt i en vanligt förekommande diskussion till exempel, så kommer det påverka den andra personen. Så med små, små steg av nya sätt att agera så kan jag förändra ett till synes hopplöst mönster. I början kan ett första steg vara att uppmärksamma mönster och agerande som man haft och ställa till rätta i efterhand.

Varje människa och varje relation är unik
Men också varje ögonblick vi möts. Våra relationer och vårt samspel påverkas av väldigt många olika faktorer. Både vår personlighet och speciella egenheter, balansen inom oss just nu i ett specifikt tillfälle och mycket annat. Genom att försöka möta varandra med öppenhet och nyfikenhet, men framförallt med empati utifrån en inre bild kring vad vi längtar efter och värdesätter i en relation, så kan varje möte bli en möjlighet för att fördjupa kontakten. Som de kontaktsökande och relationslängtande varelser vi är kan vi inte annat än att fortsätta försöka. Fortsätta pröva nya strategier, trampa lite snett, bryta ihop, ge upp och komma igen. Men alltid, alltid hålla kvar vid vår längtan och aldrig, aldrig ge upp hoppet.
Att våga språnget både till mitt eget hjärta och till en annan människas hjärta!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-