I värmen från en annan människas blick kan ett under ske!

Jag har startat det nya året med att vara på kurs. Tre intensiva dagar med nya ansikten förutom ett. Min närmaste långt-borta vän. Det har varit fantastiska dagar. Helt magiska. Så mycket kärlek och värme så att det kommer räcka lång tid framåt. Jag gissar att ni undrar vad kursen handlade om. En hel helg med fokus på…

Skam!!!

Tre dagar. Med skam. Kanske inte det de flesta väljer att inleda och inspirera sig med en av de första helgerna på ett nytt år. Men för mig har det varit den viktigaste och starkaste inspirationen på länge. Ämnet är inte främmande för mig. Jag har både levt med, begränsats av, utforskat och försökt att göra upp med skammen i mitt liv, men den har många skikt och många ansikten. Och jag möter nästan dagligen människor som har lager av skam runt sitt inre eller är mer eller mindre blockerade av skam. Skam som på många sätt gör livet lite mindre, lite fattigare, lite tuffare. Men på något sätt går det ändå!
 
Vi behöver varandra
Skam räknas som en av grundkänslorna som i sin sunda form har till uppgift att värna gemenskapen, vår identitet och integritet. Vi ska känna skam när vi kliver över någons gränser eller sårar någon. Skammen vill visa att här är det stopp, backa, gör om, gör rätt. Påminna oss om att vi är ömsesidigt beroende av varandra. När vi föds in i livet är vi helt beroende av att det finns människor som ger oss det vi behöver. Utan mat och omsorg dör vi. Utan närhet och värme tynar vi bort. Därför tänker jag, är den sociala skammen, upplevelsen av att inte få vara med eller inte uppleva sig accepterad, det största hotet och den största utmaningen för oss människor i vår civiliserade värld.

Många av oss, förmodligen de flesta människor, har upplevelser och erfarenheter med oss från uppväxten där andra klivit över våra gränser. Det kan vara små till synes obetydliga kommentarer som sårat. Från bortvända blickar, känslomässig eller fysisk frånvaro av de som var tänkta att finnas där för oss, till grova övertramp som övergrepp och fysiskt eller verbalt våld. Situationer där vi inte upplevt omsorg eller kunnat skydda oss själva. Eller när vi bara inte lyckats leva upp till vårt samhälles eller vår familjs normer kring vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt, bra eller dåligt.
 
Att bli känslokapad
I våra kroppar och i vårt nervsystem bär vi med oss dessa erfarenheter. Vi har blivit skammade i olika grad. Beroende på ålder, personlighet och andra omständigheter har det påverkat oss olika. Oavsett så finns det lagrat i oss och vi är redo och på vår vakt. Vi har utvecklat våra överlevnads- och skyddsstrategier. I vår fantastiska hjärna finns amygdalan som hjälper oss och scannar av potentiella hot, med tidigare erfarenheter som utgångspunkt. Plötsligt kan vi reagera med stark skam. I vissa enstaka situationer eller kanske varje gång vi till exempel ska prata inför en grupp. Vi blir känslokapade och reagerar med att anfalla eller fly, vad som verkar passar bäst i situationen. Eller så blir vi bara helt förlamade, oförmögna att handla.

För hela kroppen reagerar på skam. Vi kan bli varma i ansiktet och på kroppen. Röda flammor slår upp på halsen. Armar och ben känns matta och tunga. Tankarna går trögt, vi hittar inte orden och tänker kanske att vi är dumma. Eller så drabbas vi av en isande kyla som gör att vi fryser fast och blir förstelnade.

Men det finns hopp!
Genom att stanna kvar i känslan, i skammen, kan vi komma i kontakt med oss själva. Skamkänslan kan hjälpa oss att bli uppmärksamma på vårt eget inre. Vad vi behöver och längtar efter. En påminnelse om att andra inte har värnat våra gränser och värdighet. I nuet. I dåtid. Eller både och. I kontakt med oss själva och våra behov kan vi göra andra val än de strategier som vårt säkerhetssystem är programmerat med.

Och då skammen är tänkt att värna tillhörigheten så är det också när vi delar vår upplevelse och våra känslor med andra som vi kan börja lossa på skammen och läka våra sår. När vi gör oss sårbara, tillåter andra att se oss, öppnar oss för varandra, visar vår innersta rädsla och smärta så händer något. Värme och ljus når in till det där som vi har gömt undan. Det där mörka, skamfyllda. I takt med att vi formulerar orden, är med spänningarna i kroppen och låter känslor av djupaste sorg och förtvivlan rinna ur oss och tas emot av en annan människa så börjar helandet. När den andres varma kärleksfulla blick möter min och säger: jag ser din smärta, det är ok, jag är här med dig, du är älskad. Då sker mirakler. Krampen i själen lättar, livet rinner åter i de frusna bäckarna i vårt inre och vi kan börja andas lite friare, lite lättare. Och lite mer vara de unika fantastiska varelser som vi är!
 
Kurs med känslor i fokus
I helgen som kommer är det min tur att få dela vidare. Kunskaper och erfarenheter. Tillsammans med fyra andra modiga människor ska ilska, skuld och skam utforskas. Men också hur vi kan hedra de behov som inte har blivit tillgodosedda i olika situationer i livet genom att sörja dem. För att avsluta med hur vi kan fira livet!

Är du också intresserad av att gå på kurs med mig eller vill utforska dina känslor och behov i enskild handledning så är du varmt välkommen att höra av dig!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-