Det perfekta livet enligt Facebook!

Bläddrar förbi olika inlägg på Facebook. Ler åt olika bilder och texter. Känner sorg och ibland ilska vid några. Tacksamhet åt andra. Världen kommer nära. Vänner och bekanta kommer nära. Upplever kontakt och gemenskap. Reagerar, interagerar och agerar. Delar egna bilder. Från sköna stunder. Njuter lite extra av upplevelsen och att bli sedd i det som är en glimt av mitt liv just nu.

En annan dag. Bläddrar på Facebook. Härliga glada bilder. Det sticker i hjärtat. Alla verkar ha det så bra. Gör roliga, spännande saker. Träffar roliga, spännande människor. Sorgliga bilder. Det sticker i hjärtat. Vart är världen på väg. Inget jag gör kan förändra, göra skillnad. Ensamhet. Sorg. Uppgivenhet.

Olika dagar. Samma liv. Samma jag, men med en annan utgångspunkt!

Jag hör då och då människor beklaga sig och förfasa sig över det som de upplever som ytlighet och skryt på Facebook. Att bara det perfekta visas upp. Och hur det får dem att må dåligt. Känna sig sämre. Tänka att de borde träna mer. Fixa mer. Vara bättre. På ett sätt inga konstiga reaktioner alls, bara ganska vanliga och till viss del naturliga. Men kanske inte så hjälpsamma och konstruktiva.

För vad är det egentligen som pågår där bakom beklagandet? Vad är det som gömmer sig bakom det som i vissa fall skulle kunna uppfattas som avundsjuka och missunnsamhet? Jo…

Vacker längtan!

Längtan kanske efter gemenskap, glädje, lättsamhet, kontakt, skönhet, spontanitet. Längtan efter hopp, mening, kreativitet, självkontroll, motivation och så vidare. Viktiga behov!
Så när jag har mina ”tyngre” dagar då det titt som tätt sticker i hjärtat av ”längtanssjuka”, så är det helt enkelt så, tänker jag, att jag har behov som gör sig påminda. Att något i mig signalerar och vill bli taget på allvar.

Det som vid första anblicken kan tyckas vara bitter missunnsamhet och dissande av vad andra väljer att dela på Facebook, kan faktiskt handla om vår egen längtan. Vi kan inte påverka vad andra lägger ut, men vi kan vara uppmärksamma på våra egna reaktioner och tankar. Komma i kontakt med våra egna behov. Ta ansvar för dem genom att ta dem på allvar och göra något åt dem. Resten av tiden kan vi fortsätta att njuta och glädjas åt kontakten och gemenskapen vi upplever genom delandet av varandras liv på ett digitalt forum. Det tänker jag göra!

Önskar er alla en riktigt njutningsfull och berikande sommar!
Hoppas vi ses på min uppstartsföreläsning den 31 Augusti =)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-