Mörker, mörker, åh detta mörker!

Oktober är här. Det blir mörkare och mörkare för var dag. Kallare, frost på natten. Mörker kan vara mysigt när man kan tända ljus, när man är fler. Men ibland kan mörker vara det värsta. Kompakt, kallt och ogästvänligt. När man inte ser. Inte vet vart man är på väg. Som att gå på en stig i skogen på natten. Omsluten av mörker. Där varje litet steg måste vägas. Varje litet snedsteg får konsekvenser.

Ibland kan livet och den väg vi färdas på kännas som ett kompakt mörker. Vi vet inte hur vi ska gå, kanske vet vi inte ens vart vi är på väg. Det är bara mörkt, skrämmande och ensamt. Det är då vi behöver stanna upp. Lyssna, leta. Leta efter ljuset i vårt inre. Det ljus som bär på hopp. Som alltid hittar hem. Kanske måste det ibland bli mörker för att vi ska kunna finna ljuset. Kanske är det enda sättet att finna det ljus som leder oss hem. Hem till oss själva. Hem till den kärlek, trygghet och vishet som bor i våra hjärtan. Så kära medresenärer, räds inte mörkret i era liv. Omfamna det. Låt det visa vägen till ljuset och kärleken i era hjärtan!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-