Du vet väl om att du är värdefull!?

Jag har vetat det länge. Trott mig omfamnat det helt och hållet. Men ändå, när lager efter lager skalats av. När skydden runt hjärtat bit för bit tagits bort. Står jag där lika sårbar och ängslig som det lilla rådjurskidet som skuttar förbi fönstret. När vissheten om att man är älskad landar i hjärtat smärtar det. Först då får sorgen utrymme. Sorgen för alla gånger livet inte visat den kärlek och omsorg som behövs för att tilliten ska kunna växa. Och sakta men säkert kan livet börja pulsera och flöda igen. Lite helare, lite mer sårbar, med ett hjärta som försiktigt öppnar sig för kärleken och livet. Nyfiken, längtande!

Den här vintern och våren har varit speciell. På samma gång den viktigaste och samtidigt den mest smärtsamma perioden i mitt liv på länge. Än en gång förundras jag över vilka krafter som kan finnas i en människas inre. Hur starka bojorna kan vara som håller tillbaka och begränsar. Men ännu mer fascineras jag av styrkan i en själ som inte vill annat än att vara levande och fri. Under våren har jag valt att värna min sårbarhet. Övat på att bara finnas till. Låtit saker få tid att landa. Valt att göra det som ger lust och mening. Tagit ansvar för det som är mitt och tränat på att släppa annat. Utmanat föreställningar om att jag måste prestera vissa saker för att få vara med, för att vara betydelsefull.

För tänk vad mycket energi vi lägger på att förvissa oss om att vi är älskade! Så mycket kamp och strävanden bara för att känna att vi duger, att vi får vara med. Och det börjar tidigt. Jag ser det när jag hör barnen lägga skulden på varandra för något som har hänt. Vi vill inte göra fel för vi vill känna oss älskade.  Denna längtan finns i varje människas djupaste väsen. En längtan så stark att den kan få oss att säga och göra nästan vad som helst. Längtan efter att få känna sig älskad och betydelsefull. Att få vara med i gemenskapen och bli accepterad precis som man är. Det gör att varje upplevelse av att inte vara så värdefull som man innerst inne vet att man är gör ont. Det smärtar. Och vi vill naturligt skydda oss från den smärtan. Bygger upp det ena skyddet efter det andra. Skydd som på sikt riskerar att stå i vägen för den kärlek, närhet och gemenskap som vi innerst inne längtar efter.

Jag tror att vi alla påverkas av det på olika sätt. Vissa av oss är mer sensitiva än andra. Vi har olika personligheter och växer upp under olika förutsättningar. Olika behov är olika viktiga för oss. Men alla påverkas vi av det och bygger upp våra försvar. För det finns inga perfekta människor. Bara människor som längtar efter att få känna sig älskade, viktiga, betydelsefulla. Människor som längtar efter förståelse, som vill uppleva sig värdefulla i mötet med andra. Vi är alla lika! Och lika unika!

Så hur har du det? Vet du om att du är värdefull? I det innersta av ditt hjärta? För det är en sak att veta i huvudet, intellektuellt och en annan sak att öppna sitt hjärta och låta det uppfylla hela ens inre. Varje dag! Detta är min önskan och bön för dig. Att du i djupet av din själ ska veta hur värdefull och viktig du är. Ta en stund varje dag med dig själv. Andas lugnt och lägg handen på hjärtat. Känn värmen och låt dig fyllas av att du är älskad. Istället för att sträva efter bekräftelse i det du gör, låt din drivkraft den här sommaren komma ur att du vet om att du är värdefull. Det är en stor skillnad!