Att lära känna ett träd och förankra sig i livet!

För ett tag sedan upplevde jag ett ögonblick som kanske kan beskrivas som inre upplysthet. I bilden jag såg stod jag bredvid ett stort träd med handen utsträckt så handflatan var i kontakt med stammen. Kanske trädets hjärta! Under mig såg jag trädets rötter som bredde ut sig. Jag kunde se hur mina egna små rötter kämpade sig ner i marken. Det var som att jag höll på att bli jordad, förankrad, i livet och i mig själv.
En skön känsla!

Att vara förankrad i sig själv och i livet tror jag har stor betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande och jag tänker att det även hänger nära ihop med anknytning. Kontakten och närheten till de människor vi har omkring oss när vi växer upp och i vår vardag, men också förståelsen kring hur allt hänger ihop. Alla vi människor och djur, vår jord och natur. Vi är alla sammankopplade och i ömsesidigt beroende av varandra!

I min kristna tro har denna sammankoppling länge varit ganska självklar, att jag är en del av skapelsen och också bär en del av ansvaret för den. Men under senare år, när jag fått möjlighet att se på livet ur flera andra perspektiv, så har insikten vuxit. Vi tillhör alla samma system och allt vi gör, alla våra val i det lilla och stora, påverkar andra människor och jorden vi lever på! Så vilket avtryck vill jag göra genom mitt liv? Hur vill jag leva?

Vi har alla möjlighet att välja, även om det inte alltid känns så. De flesta av oss har med oss bagage med erfarenheter och föreställningar kring att vi måste göra saker på ett visst sätt eller bete oss på ett visst sätt för att passa in, bli accepterade, få tillhöra. En del av bagaget smärtar och är tungt att bära på. Ibland kan det upplevas enklare att bara låta det vara, leva på så gott det går. Och ibland är det också faktiskt gott nog, men inte alltid. Det finns liv som måste levas, vägar som måste trampas!

När allt känns hopplöst och omöjligt, så finns det alltid en väg igenom! Stanna upp och bara var i det som känns. Andas, försök omsluta dig själv, med allt vad det innebär. Öppna upp och dela med andra. Varken du eller jag måste vara så starka och duktiga jämt. Att få finnas till för varandra kan bana väg för djupare samhörighet och kontakt. Eller varför inte gå ut i skogen och lär känna ett träd! Låt dess vishet och kraft fylla dig. Låt dina rötter få växa sig djupare, i dig själv och i livet. Det ska jag göra!