Är du nyfiken på mig?

För några år sedan mötte jag en nyfunnen vän när jag var på väg till skolan för att hämta barnen. Hennes ansikte lyste upp när hon såg mig och hon sa mitt namn med eftertryck, som om jag verkligen betydde något. Det ögonblicket har etsat sig fast och återkommer till mig gång på gång. Hur ser jag andra? Hur ser vi varandra?

Att bli sedd, känna sig betydelsefull och uppskattad är viktiga behov. Det kan göra stor skillnad att uppleva en öppen, varm och nyfiken blick. Någon som frågar hur det är eller bara sprider glädje och värme med sin närvaro. Vissa verkar bara ha det i sig. Det kommer helt naturligt. För andra kan det vara en stor utmaning.

I situationer där vi förväntar oss att andra ska se och förstå oss är det lätt att bli arg och besviken. Extra smärtsamt om det är någon för oss viktig person. För vi att vi längtar efter omsorg, förståelse, kontakt, att få känna oss betydelsefulla och viktiga. Utmaningen ligger i att vi lätt gör andra ansvariga för att möta våra förväntningar, samtidigt som vi kanske inte har varit tydliga med vad vi önskar att de ska göra.

Hos den som förväntas se och ge kan det också pågå en massa spännande processer. Känslor som osäkerhet, rädsla, skam, förvirring, men också ilska och irritation kopplat till tankar som kan bli hinder i kontakten. Vad är det hen vill att jag ska göra? Tänk om jag inte kan leva upp till förväntningarna? Jag är värdelös! Eller Jag står inte ut med alla som vill ha något från mig hela tiden! Det kan finnas mycket som står i vägen för att vi ska kunna möta varandra med öppenhet och värme.  

Det är här som nyfikenheten kan bli till stor hjälp! Vad är det som pågår i mig och vad pågår i dig? Vad är det som gör att mina förväntningar går i kras gång på gång och vad finns det för längtan och behov bakom dem? Hur påverkar mina förväntningar andra? Vad kan jag be om och säga för att ta min längtan på allvar utan att göra andra ansvariga för den? Vilka andra strategier kan ge mig det jag längtar efter?

En strategi kan vara att rikta vår längtan efter att bli sedda mot andra. Vi kan välja att vara nyfikna, den som ser och ger, vilket i sin tur kan möta våra egna behov. Ärlighet och sårbarhet kring vår längtan i mötet med andra kan öppna upp för ömsesidighet och förståelse. Kanske är det vår förmåga att verkligen ta till oss av det som finns av värme och omsorg i vår omgivning som står i vägen. Att bli sedd kan upplevas skrämmande så vi behöver träna på det. Kanske har vi hållit andra ifrån oss genom att alltid vara de som ler, ser och ger, så den stora utmaningen ligger i att släppa taget, släppa in och be om stöd.  

När barnen var mindre lystes deras blickar ofta upp på ett speciellt sätt när jag kom för att hämta dem. De var och är fortfarande entusiastiska över att få visa mig saker de har gjort eller upptäckt. Hur tar jag emot denna gåva? Hur ger jag den vidare?