Sårbarhet – den sanna styrkan!

Vissa dagar är värre än andra. Då allt bara känns mörkt och ens inre exploderar av känslor som sticker all världens väg. Inte låter sig fångas eller tämjas. De där dagarna då jag tvivlar på om jag någonsin kommer kunna bidra med något gott till en värld som verkar falla samman under våld och hat. Dagarna då jag inte är i närheten av att vara perfekt, duktig och stark. Då jag bara är mitt lilla sårbara jag!

En inre bön jag haft stor del av mitt liv är att få bli äkta och sann. Jag längtar efter att känna mig levande och fri. Den bönen har jag fått sota för många gånger. Åtskilligt i mitt liv har behövts rivas ner och byggas upp på nytt för att den människa som finns där innerst inne ska få ta plats, synas och bidra till världen. Att vara människa är inte enkelt, har nog aldrig varit det. Det är en komplex och emellanåt farofylld resa. Att utvecklas från ett litet värnlöst barn fyllt av en inre självklarhet och växtkraft till en trygg, ansvarstagande, empatisk, självständig och kärleksfull människa.

De människor som finns omkring det lilla livet har en så viktig uppgift och jag tänker ofta att alla barn är alla vuxnas ansvar. Att se, bekräfta och älska villkorslöst. Men hur ska vi kunna göra det om vi inte har fått det själva? Om ingen på riktigt har sett oss och kärleken kanske varit villkorad? Det är svårt att ge det vi inte har fått, men när vi börjar upptäcka och förstå vad det är vi längtar efter kan vi också göra något åt det. Smärtan, skammen, skulden och ilskan går i arv. Det är mycket vi inte kan påverka i våra liv, men det vi kan göra är att ta våra egna liv på allvar. Ta ansvar för både vår smärta och vår längtan. Genom ärlighet och genom strävan efter att leva i kärlek, både till oss själva och andra. Genom förlåtelse och försoning. Genom att ge och genom att ta emot stöd och omsorg från varandra.

När vår strävan är att vara perfekta, duktiga, starka och kompetenta finns risk att vi håller upp en fasad som står i vägen för ett djupare möte. För det som är kärnan i livet. Att vara äkta och sann förutsätter ärlighet. Att vara ärliga med vår längtan innebär sårbarhet. Och det är i den sårbarheten som den verkliga kraften finns. Det är där vi verkligen kan mötas, få kontakt hjärta mot hjärta, uppleva närhet och värme. Så självklart och enkelt för vissa, fyllt med rädsla och oro för andra. Men här har vi också frihet. Att välja vad vi delar och med vem. Ett medvetet val där vi kan behålla äktheten i mötet med andra samtidigt som vi har omsorg om oss själva!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-