Att vara flykting i sitt eget liv – och komma hem!

Jag såg bilden framför mig under en massagebehandling. Att jag levt som en flykting i mitt eget liv. Ständigt på min vakt. Kroppen i flyktberedskap. Spända ben redo att fly. Axlar och käkar ihop-pressade. Inre radar som scannar av efter hot. En ständig rädsla som sitter som en djup tagg i mitt inre och begränsar livet.
Att vara på flykt kräver mod. Stort mod! Och enda sättet att hitta hem är att våga möta sin rädsla. Se den i vitögat. Leva i den och med den tills den släpper sitt grepp eller jag förmår göra den till min vän och hitta kraft genom den.

Samtidigt som min egen inre resa pågår i min fysiskt trygga värld berörs jag av bilder på människor i flykt. Människor vars yttre värld rasat samman. Som inte ser någon annan möjlighet än att fly för sina liv. Det kräver mod. Stort mod! För dessa människor börjar en lång resa. Att hitta nya sammanhang, ny tillhörighet. Hitta en plats där de känner trygghet och på nytt kan uppleva glädjen att bidra. Där de möter respekt, förståelse och acceptans. Känner att de är viktiga för sin egen skull!

Under tiden som människor i min omvärld flyr fortsätter jag min inre resa. Att hitta människor och sammanhang där jag tillåter mig själv att känna mig trygg och fri. Där jag öppnar mig för den glädje, kärlek och värme som finns omkring mig och gör den till min. Ett liv där jag möter mig själv med respekt, förståelse, acceptans och står upp för mig själv när jag inte möter det i min omgivning. För min inre syn, när jag låg där på massagebänken, drog jag ut den där taggen. Nu är det dags att komma hem för gott!

Och när vi är hemma kan vi öppna våra hjärtan ännu mer för de medmänniskor omkring oss som fortfarande är på flykt, både fysiskt, själsligt och andligt!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-