Frihet

Ett år har gått. Mitt mål att skriva en text varje vecka har uppnåtts. Jag känner en viss lättnad! Emellanåt har det gått trögt att formulera tankarna, ibland varit stressigt, men oftast inspirerande. Jag har många gånger önskat att jag haft mer tid. Tid att låta tankarna landa. Att slipa på formuleringarna. Men mitt mål har inte varit att skriva ”perfekta” texter, utan att våga skriva. Att våga göra mina tankar offentliga, träna mig på att uttrycka mig och att försöka hitta mitt språk. Se om jag har något att bidra med. En A4-sida med text, varje vecka, i ett år. Femtiotvå texter med mina reflektioner och tankar kring för mig viktiga ord. Jag satte upp ett mål där varje litet steg, varje liten text, har lett mig framåt. Med målet i sikte har det gått ganska lätt med disciplinen, även om det då och då känts tungt. Inför sommaren funderade jag på om jag skulle ta en paus. Jag kände mig trött och sliten, men orden fanns där och med dem också möjligheterna. För att tillgodose mitt behov av vila samtidigt som jag tillgodosåg mitt behov av att hålla fast vid mitt mål, planerade jag min tid väl. Arbetade hårt en kort period, använde digitala hjälpmedel och gav mig själv utrymme för ledighet och vila.

Kärnan i stort sett allt jag skrivit om är våra behov. Behoven som är drivkraften i all mänsklig kommunikation och samvaro. Det som gör oss till människor! För mig har den ökade medvetenheten om mina behov, vad jag längtar efter och behöver, gett mig större frihet. I detta fall frihet att välja disciplin för att nå ett önskat mål och hittat motivation och tillfredsställelse i det. Att lyssna på min kropp och känna frihet att välja vila när det har varit det viktigaste behovet. Också medvetenheten om att det inte är andra som bär ansvar för mina känslor och att jag inte är ansvarig för någon annans känslor har gett mig större frihet. Jag tar inte längre åt mig av det andra säger och gör i samma utsträckning som tidigare, utan kan välja att lyssna till vad mina och andras känslor berättar om vilka behov som är levande inom oss. Och hitta andra strategier för att möta dessa behov än anfall och flykt!

När jag fokuserar på behoven vågar jag vara nyfiken på det som tidigare skrämde. Jag vågar också ifrågasätta fler måsten, borden, normer och förväntningar. Sådant som jag tidigare bara accepterat och anpassat mig till för att få tillhöra, bli bekräftad och älskad. Nu börjar jag känna att jag äger mitt liv. Det känns gott! Mitt liv ligger i mina händer och jag är ansvarig för mina egna känslor och behov. Om någon är arg eller besviken är det inte mitt fel eller mitt ansvar att fixa det. Istället kan jag vara nyfiken på vad det är som väcker känslorna i dem. Vad de behöver. Om det är något som jag kan bidra med för att de ska må bättre. När jag vet vad jag själv känner och behöver, kan jag också lättare uttrycka önskemål om vad andra skulle kunna göra för mig. Det bidrar till att jag blir tydligare och mer sann i mötet med andra. Ärligare, men mer sårbar, eftersom när man väl börjar ta sig själv och livet på allvar finns det inte så mycket utrymme för att spela några spel. Om jag inte själv väljer det förstås, för ibland behöver en människa bara lite trygghet och skydd, vila och ro!

Vad innebär frihet för dig? I vilka situationer upplever du att du längtar efter mer frihet? Vad är det för behov som kan ligga bakom din längtan? Vad kan du göra själv eller be någon om för att förändra de situationerna?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-