Mening

Det händer att jag fastnar med att spela något spel på min telefon. Ibland tänker jag att jag slösar bort min tid. Att jag skulle kunna göra något mer meningsfullt med den stunden. På senare tid har det hänt att jag blivit arg på barnen när de hellre spelar olika typer av dataspel än gör något som jag upplever som mer meningsfullt. Mycket av min frustration och besvikelse kring speciellt detta med spelande eller tittande på skärmar som inte omfattar fler, gemenskap, har sin grund just i detta behov av mening. Det är ett viktigt behov och en drivkraft hos mig. Jag längtar efter att känna att det jag gör är meningsfullt och att känna mig levande, vilket kan vara en utmaning för en introvert och inte så känslostark person som jag. Men inte desto mindre viktigt!

Jag har ingenting emot att varken jag eller barnen spelar ibland och tänker att det möter olika behov i olika situationer. En stund av avkoppling. Att få skärma av tankarna från alla intryck och utmaningar i mötet med andra som sker under en dag. Gemenskap. Att spela tillsammans, bara ha kul, vilket ibland kan kräva en hel del samarbete och inte minst medling. Men ibland upplever jag att spelandet är en flykt. Ett substitut för andra behov. Viktiga behov som frid, vila, balans, andlighet, kontakt, utveckling, glädje. Behov som skulle behöva mötas på helt andra sätt och som ibland lämnar en känsla av meningslöshet efter sig när de inte blir tagna på allvar.

Precis som med alla andra behov så tänker jag att första steget är medvetenhet. Att vi blir medvetna om att det vi gör, oavsett om det är spelande, shoppande, festande, ätande, tv-tittande eller något annat, kan vara en flykt från något. Nästa steg är att försöka komma i kontakt med vilket behov det är som vi försöker gömma oss ifrån. Vissa behov kan bära på smärta. Vi kanske har behov som vi inte vet hur vi ska kunna möta. De kanske verkar oändligt djupa, som svarta hål, omöjliga att fylla. Eller påminner oss om förluster vi gjort tidigare i livet. Trötthet, för mycket stress och intryck, kan göra oss håglösa och oförmögna att agera på sätt som gagnar oss.

När vi inte är medvetna om vad vi egentligen behöver eller längtar efter är det svårt att hitta riktning. Det är först när vi är i kontakt med våra behov som möjligheterna öppnar sig för förändring. Finns det smärta, kan vi behöva sörja. För mycket stress och trötthet kräver vila och avspänning. Ensamhet kan kanske vändas genom ett samtal, sms eller att skriva ner hur det känns just nu. Att lyssna på musik, läsa böcker eller artiklar, ta en promenad kan hjälpa oss att komma i kontakt med vad som pågår inom oss. Vad som sedan möter våra behov kan variera och ju mer vi tränar oss på att hitta många olika strategier för att tillgodose dem, desto större frihet.

Ibland när jag fastnar i spelande så vet jag att det inte ger mig det jag egentligen behöver, att mitt behov är något annat. Insikten ger ibland kraft och energi att göra något som bättre möter mina behov. Ibland fortsätter jag bara spela, låter det vara avkoppling och uppladdning, medveten om att jag har valfrihet. Att jag är fri att välja!

Finns det situationer i ditt liv där du upplever tomhet eller att du flyr ifrån något? Vilka behov kan ligga bakom? Vad kan du göra som bättre möter dina behov? 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-