Etiketter

När storebror för tredje gången har kallat lillebror för en lipsill blev jag riktigt irriterad. Det låg nära till hands att höja rösten och ge uttryck för mina känslor. På samma sätt väcker det reaktioner när storebror blir kallad lat av sin pappa. Inom mig tänker jag att min man är korkad och snäser lätt att han ska sluta säga så. Ibland blir det en riktigt härlig rundgång av alla bedömningar vi har om varandra. Men ett är säkert! Inga bedömningar eller etiketter skapar den värme och närhet som jag längtar efter i mina relationer. Snarare tvärtom, vi blir en grinig familj där ingen känner sig älskad!

Att sätta etiketter och ställa diagnoser på varandra är hjärnans fiffiga sätt att förstå och hantera olika situationer och beteenden. Eftersom vi hela tiden matas med mycket information behöver vi förenkla den så att vi snabbt kan ta ställning till om det finns någon fara, om vi behöver anfalla eller fly, eller om vi kan ta det lugnt. Den stora nackdelen med detta är att det följer med en massa förutfattade meningar, rädslor och fördomar som skapar avstånd. De hindrar oss från att verkligen se och förstå människan framför oss, vad som pågår inom henne eller honom just nu.

Etiketter och diagnoser kan bli ett hinder för kontakten mellan oss människor, men innebär också möjligheter. När vi blir medvetna om att vi sätter etiketter på både oss själva och andra kan vi använda dessa för att ta reda på vad vi egentligen längtar efter och behöver. När storebror kallar lillebror för lipsill kan det bero på att han blir frustrerad och besviken över att lillebror får som han vill när han gråter, vilket sker på bekostnad av storebror som har behov av rättvisa och att också få känna sig betydelsefull. Pappa kanske kallar storebror lat för att han blir frustrerad över att storebror ofta inte vill hjälpa till med hushållssysslorna och önskar mer samarbete och ömsesidighet. Själv kan mina tankar på att maken är korkad berätta för mig att jag värdesätter omsorgen om varandra genom att vi använder ord som lyfter och skapar kontakt och för att jag längtar efter respektfulla relationer.

På samma sätt kan andra etiketter och diagnoser som ADHD, diabetes, religiös, rasist, introvert, arbetslös, svartsjuk, utbränd, vuxen, barn och så vidare bli hinder om vi bara fokuserar på beteenden och symptom, men möjligheter om vi riktar in oss på människor och behov. För bakom varje etikett finns en människa som längtar efter respekt, tillhörighet, acceptans, kärlek, närhet, kontakt, förståelse med mera. Bakom etiketten ADHD finns kanske en människa med stort behov av klarhet, kontakt, harmoni och förutsägbarhet för att känna trygghet. Etiketten rasist gömmer kanske en människa som längtar efter trygghet och skydd eller som värdesätter omsorg och respekt för människor och inte ser hur detta kan upprätthållas i rådande system. Den som anses vara svartsjuk längtar förmodligen efter tillhörighet, närhet och kärlek.

Istället för att låsa varandra i statiska uppfattningar så kan vi ta vara på möjligheterna bakom orden och fokusera på att hitta strategier och träna oss på att kommunicera vår längtan. Så nästa gång du tar till de där orden, bedömningarna, etiketterna om dig själv och andra, vänd på det! Ta reda på vad du längtar efter och värdesätter!

Vilka etiketter brukar du sätta på dig själv och andra? Vad tror du att de fyller för funktion? Vilka behov kan gömma sig bakom etiketterna? Hur kan du möta dessa?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-