Kommunikation

Jag har då och då de senaste åren funderat över varför jag valde att satsa på kommunikation. Att ägna tid, energi och ekonomi åt att hjälpa människor förstå och nå fram till varandra och sig själva. Jag som inte är så utpräglat social eller speciellt kommunikativ själv alltid när det väl gäller. Som har lång kopplingstid mellan mina känslor och min hjärna och lätt hamnar i skam och flykt. När jag tvivlar på mitt vägval försöker jag fokusera på vad det är som driver mig: Längtan efter djupa, meningsfulla relationer. Efter kontakt och tillhörighet. Längtan efter att varje människa ska få utrymme att vara allt det fantastiska som den är och leva sitt liv i harmoni med sin längtan och sin omgivning. Om jag kan bidra, så vill jag ta vara på den möjligheten!

Kommunikation är så mycket mer än orden vi uttalar. Det är blickar, kroppsspråk, handlingar vi utför och allt det där vi inte säger, men signalerar omedvetet. All kommunikation både gentemot andra, men också till oss själva, drivs av våra behov. Våra allmänmänskliga behov som är kärnan i varje människas liv. Förenklat kan sägas att förstår vi och får kontakt med våra egna och andras behov, kan vi också förstå vår kommunikation och lättare ta ansvar för den så att den kan bli ett redskap för att skapa den kontakt, förståelse och ömsesidighet vi längtar efter.

För god kommunikation bygger på ömsesidighet! Det är i mötet och speglingarna med varandra vi växer och blir till. Du och jag bidrar till att skapa och forma både oss själva och andra genom vår kommunikation, hur vi reagerar, agerar och ger respons. Varje möte har sin dynamik och påverkas av olika faktorer. Finns det starka viktiga behov som inte är tillgodosedda kommer de förmodligen konkurrera ut andra viktiga behov. Som när barnen inte lyssnar och stänger av tv-spelet när jag ber dem för att deras behov av att visa mig respekt tillfälligt står under deras behov av att själva bli respekterade. Eller kanske längtar de efter kontakt, värme och omsorg och den ton jag använde påminner om detta, vilket väcker en reaktion av trots och revolt.

Bakom samma reaktioner kan även döljas olika behov och behoven kan skifta under kort tid. Ena stunden kan ilska betyda längtan efter kontakt. Nästa gång behov av respekt. När behovet av gemenskap och samspel är mättat kan behov av enkelhet och självständighet ta vid. Genom att vara öppna för den här dynamiken och i kontakt med vad som pågår inom oss, kan vi växla mellan att försöka skapa kontakt och förståelse för den andra personens känslor och behov, samt uttrycka vad vi själva har för behov och önskemål. I den bästa av världar utvecklas ett växelspel präglat av ömsesidig nyfikenhet, ärlighet och omsorg där vi vågar vara sårbara inför varandra.

Det är detta som Nonviolent Communication (NVC) bygger på och som jag har som en utgångspunkt i mitt arbete. Att skapa kontakt och kommunicera med respekt för allas behov. Det är lättare sagt än gjort, men med träning kommer färdighet. Når jag inte fram med det jag vill i en situation, är bästa lösningen oftast att byta strategi. Så nästa gång barnen inte stänger av spelet när jag ber dem, kanske jag ska sätta mig ner och spela en stund med dem istället för att höja rösten ännu mer!

Vad har du för tankar kring kommunikation? När funkar kommunikationen bra? I vilka situationer skulle du behöva ett annat sätt att kommunicera? Hur kan du göra istället?