Näring

Under större delen av min tonårstid hade jag mer eller mindre problem med att äta på ett sätt som var balanserat och sunt. Värst var det när jag var runt 17-18 år då det eskalerade med hetsätning, kräkningar och självsvält. Tack och lov pågick det inte under allt för lång tid även om det tog många år för kroppen och sinnet att återhämta sig helt. Det som jag tydligast kan se när jag tänker tillbaka på den här perioden är att ätandet var ett sätt att dämpa smärta. Smärtan över viktiga behov som inte blivit tillgodosedda utan trängts undan. Ett uttryck för längtan efter kontakt, närhet, kärlek, att bli sedd och få förståelse. Ett rop på hjälp!

Ibland kan jag även idag känna samma sug efter att äta utan gräns. Det händer att jag tillåter mig själv att frossa en aning, väl medveten om att mitt behov är något annat än näring. Nu sätter min kropp stopp vid ett visst mått av matintag så det blir sällan några värre konsekvenser än att jag känner mig lite uppsvullen och olustig ett tag. Men medvetenheten om att det är något annat jag saknar som ligger djupare än näring och som inte kan tillgodoses med mat, hjälper mig att söka efter andra strategier när suget kommer. Det gör att jag inte längre är ett offer under mina begär.

För det är just det jag tror vår inre människa vill berätta! Att den näring vi behöver och längtar efter ligger på ett annat plan. Att det är vårt inre som behöver näring i form av närhet, kärlek, förståelse, acceptans, värme, omsorg, vila, avspänning, harmoni, kontakt, gemenskap eller bara att få sörja saknaden av viktiga behov. I suget efter mat, alkohol, sex, arbete, droger, träningskickar eller andra kickar finns en längtan. Längtan efter något vackert och viktigt! Först när vi får fatt i det vi egentligen längtar efter och vågar öppna oss för och ta emot det, kan suget efter det där andra dämpas.

Om vi har tillgodosett våra behov och dämpat smärta genom till exempel att äta under en lång tid tar det också tid att bryta mönstren. Våra hjärnor är programmerade till att agera på ett visst sätt vid vissa signaler. Genom att upprepade gånger möta samma signaler på ett nytt sätt som mer tillgodoser de verkliga behoven vi har, kan vi successivt skapa nya mönster och beteenden. Detta kan kräva mycket disciplin, kamp och stöd. Inte minst mycket kärlek, acceptans och förståelse!

Det är inte bara hjärnan som behöver programmeras om utan även våra hjärtan. I smärtan och saknaden efter viktiga behov finns skam. Förlamande, isolerande skam. Skam som behöver komma upp till ytan, bli synlig, så att den kan förlora sin kraft. I skammen finns längtan efter tillhörighet, acceptans och värdighet. Att duga och bli älskad. Den stora förändringen för mig kom när jag inte längre dolde och smög med mitt tröstätande. Främst för mig själv. Att jag erkände att nu känner jag så här och jag väljer att äta för att hantera det. Det blev början på vägen mot ett sundare sätt att äta. Idag är jag mer medveten om när min kropp behöver näring, framförallt när träningen inför förra årets triathlon var i sin intensivaste fas. Jag vet också bättre nu när det är kärlek och inte näring jag behöver och kan med gott samvete njuta av god mat!

Finns det situationer i ditt liv där du anar att djupare behov gömmer sig bakom ett sug eller ett beteende? Vad är det du längtar efter egentligen? Vad kan du göra eller be om för att möta din längtan?.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-