Omsorg

En nära vän till mig har nyligen upptäckt och fått kontakt med ett viktigt behov. Behovet av omsorg! Hon har sedan barnsben varit den starka, duktiga, självständiga flickan. Som stått upp för sig själv och andra. Varit driftig och målmedveten. Men nu har hon blivit medveten om att hon också har behov av att få omsorg. Att få vara sårbar och att få ta emot andra människors hjälp, stöd, värme och kärlek.

Ibland tvingar livet oss att ta allt i egna händer. Att klara av saker vi egentligen inte skulle behöva klara av ensamma. Bära allt ansvar för vårt eget och kanske även andras välbefinnande. Det kan gå ett tag, ibland ett helt liv. Men det har också ett pris! För att kunna vara starka och självständiga, klara oss själva hela tiden, kan vi behöva stänga av vissa känslor och kontakten med de där andra behoven. De som kan uppfattas som svaghet. Som innebär att vi står utlämnade, sårbara, men som är en förutsättning för närhet, tillit och ömsesidighet. Att vara den som tar emot, som behöver. Det kan kräva mycket mod!

När vi föds finns alla våra behov inprogrammerade i vårt inre, i vårt dna. Vissa behov viktigare än andra utifrån våra personligheter. Allt eftersom vi växer och utvecklas får vi kontakt med fler behov. Beroende på hur vi blir sedda och bemötta, får våra behov bekräftade och tillgodosedda, kommer de få sin rättmätiga plats i våra liv. Behov som fått finnas i våra liv under vår uppväxt kommer vi lättare och naturligare kunna tillgodose när vi blir äldre. Viktiga behov som inte blivit bekräftade och tillgodosedda kommer inte sluta finnas, men riskerar att blockeras inom oss. Det är min upplevelse!

Att inte få viktiga existentiella behov som respekt, omsorg, kärlek, närhet, värme, att känna sig betydelsefull och så vidare tillgodosedda väcker känslor. Ilska, besvikelse, förvirring, sorg. Känslor, som om de inte möts med empati och förståelse, lägger sig och väntar inom oss, samtidigt som vi bygger upp ett skydd för att hålla smärtan ifrån oss och undvika att uppleva den igen. Skammen över att inte vara värd lägger sig runt vår kärna och skyddar oss från att bli sårade igen. För att få kontrollen över våra liv och upprätthålla vår värdighet blir vi kanske den där starka, självständiga och duktiga, eller kanske blir vi den som flyr undan och gömmer sig för allas blickar. I båda fallen kan konsekvensen bli att vi går miste om den nära kontakt med andra människor som vi längtar efter.

Dessa viktiga behov som vi har slutar inte att finnas bara för att vi håller dem ifrån oss. När vi längre fram i livet, speciellt i perioder när vi är mer utsatta och sårbara, hamnar i situationer som påminner om tidigare erfarenheter kan längtan och smärtan väckas till liv igen. Längtan efter att få våra behov tillgodosedda och smärtan och sorgen över att vi gick miste om det. Genom att ta vår smärta på allvar och tillåta oss att känna och sörja, kan vi öppna nya möjligheter för att möta vår längtan. Vi kan tillgodose våra behov genom att ge det vi behöver till oss själva eller genom att be andra om hjälp. Ju konkretare desto bättre. Men också att ge det vi längtar efter till någon annan kan ge oss det vi längtar efter själva.

Vad längtar du efter mer av i ditt liv? Vad hindrar dig från att uppleva det? Vad kan du göra eller be om som skulle få dig att uppleva mer välbefinnande i ditt liv?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-