Förståelse

Jag har alltid känt mig lite annorlunda. Aldrig riktigt varit utanför, men aldrig riktigt passat in. När jag under åren delat mina tankar och funderingar med andra har jag ofta mötts av oförstående miner. Känt att jag inte riktigt nått fram eller blivit tagen på allvar. Det har hänt ibland att jag tänkt att jag kommer från en annan planet. Jag har inte alltid förstått spelet. Inte helt hängt med i språket eller fattat meningen med det som sägs omkring mig. För att skydda mig själv har jag hållit tillbaka och försökt passa in. För att jag längtat efter att få tillhöra, att få vara del av gemenskapen!

Förståelse och acceptans är två viktiga behov som har blivit synliga för mig det senaste året. Att få bli accepterad för den jag är och få förståelse för hur jag tänker och fungerar i olika situationer, som kanske skiljer sig från normen. Men vad är normen egentligen? Det uppmuntras att ta plats, att vara social, utåtriktad, att säga sin mening, stå upp för sig själv. Allt går snabbt så det gäller att hänga med. Vara kvick med att bidra till samtalet. Ämnen byts snabbt och plötsligt är tillfället förbi. I klassrummet förväntas eleverna bidra i diskussioner och svara på frågor. Redan i förskolan tränas barnen på att prata inför varandra och ”konversera”. Och det är bra! Det är positivt att få träna sig och utveckla olika förmågor, men bara om det utgår från acceptansen och förståelsen av att vi är olika. Att vi har olika förmågor utifrån de unika människor vi är, utifrån våra personligheter. Vissa av oss behöver tid! Tid att låta saker sjunka in så vi kommer i kontakt med vad vi känner och tycker i olika frågor. Vi behöver också olika mycket trygghet och kontakt för att kunna bidra.

Jag har länge varit medveten om att jag känner in andra människors sinnesstämningar. När det kommer in en annan person i rummet där jag är ändras mitt fokus från mig själv till den personen. Hur mycket det påverkar mig beror på situationen, om och hur vi känner varandra. Omedvetet skannar jag av vad som pågår i den andra, om det finns känslor i rörelse och behov som inte är tillgodosedda. Är det mycket som pågår eller om det personen säger och gör inte stämmer med vad jag registrerat, blir jag osäker och förvirrad. Mina försvar aktiveras! När processen pågår kan jag inte svara på frågor om vad jag tycker om något, vad jag känner eller vad jag behöver. Detta har många gånger fått mig att känna mig dum, korkad, inkompetent, asocial och så vidare. Förmodligen är jag inte ensam om det!

Genom att jag börjar bli mer medveten om hur jag fungerar och reagerar i olika situationer kan jag hantera dessa på andra sätt. Jag kan ge mig själv mer förståelse och acceptans och jag kan be andra om detsamma. Framför allt kan jag be om tid för att hinna känna in vad jag står och behöver just nu. Förståelse och acceptans för att vi är och fungerar olika är bland det bästa vi kan ge oss själva och andra. Det skapar en öppenhet och en frihet som kan hjälpa oss att ta oss ur de olika försvarsmönster vi lätt hamnar i när vi försöker skydda vårt värde och stå upp för våra behov! Det gör det också möjligt för oss att uppleva och dela den rikedom vi har i varandra!

I vilka situationer skulle du behöva mer förståelse och acceptans? Vad kan du göra för att ge det till dig själv eller be om det från någon annan? Hur kan du ge andra mer förståelse och acceptans?