Samarbete

Under hösten var mitt mantra samarbete! Jag längtade så efter att vi skulle hjälpas åt i familjen. Bidra och underlätta för varandra. Att barnen skulle komma och sätta sig och äta när det var mat utan att jag skulle behöva be dem tio gånger. Att maken skulle dra fram dammsugaren innan huset började se ut som det var övergivet för årtionden sedan. Jag längtade efter att vi skulle bli ett team där alla tog ansvar var och en utifrån sin förmåga och kände sig nöjda och glada för att få göra det. Istället så blev det en höst full av frustration, ilska, sorg och besvikelse!

Samarbete är inget som bara kommer för att vi önskar det eller ber om det. Brist på samarbete är många gånger ett symptom på att det finns viktiga behov som inte är tillgodosedda. I en familj med flera individer och många behov kan vi ibland hamna i obalans med varandra, vilket gör att den harmoni vi längtar efter är svår att uppnå. I stället för att uttrycka önskemål börjar vi kanske kräva, hota, bestraffa eller införa belöningssystem, vilket underminerar möjligheterna till samarbete.

Inom NVC* är ett grundantagande att alla människor har en naturlig längtan efter att bidra till andra om vi känner att det är frivilligt. När våra behov av tillit, respekt och delaktighet är mötta och vi känner oss accepterade och betydelsefulla, så ökar chansen att vi kommer att vilja bidra. Vet vi också vad vi bidrar till, vilka behov hos andra som tillgodoses när vi hjälper till, så stärker det också relationen och önskan att samarbeta.

Bristen på samarbete handlar alltså inte om att andra är lata, självupptagna, trotsiga, bråkiga, krångliga eller otacksamma. Det är en signal på att det finns behov som inte är tillgodosedda. Behov som är så viktiga att det bara finns ett alternativ. Att säga nej och stopp! För att samarbete ska vara möjligt måste först dessa andra behov tas om hand. Eftersom vi ofta inte är tränade på att lyssna in, förstå och uttrycka vad vi behöver, berättar vi på de sätt vi förmår, vilket kan tolkas som ovan.

Genom att vi lär oss att ta kontakt med våra egna behov kan vi också börja ta ansvar för dem. Vet vi behovet bakom, varför vi inte vill samarbeta just nu och vad vi skulle behöva för att kunna känna glädje i att bidra, är det lättare att ge uttryck för det. När allas behov är på bordet blir det också möjligt för oss att välja någon annans behov före vårt eget, just för att vi ser och förstår att det är väldigt viktigt för den personen just nu.

Jag har inte gett upp min längtan efter samarbete, jag har bara bytt strategi! Bakom min frustration finns en djup längtan efter tillhörighet som rymmer omsorg, värme, respekt och delaktighet. Genom att sörja det som aldrig blev och försöka konkretisera min längtan i tydliga och genomförbara önskemål kan jag ta bättre ansvar för mina behov. Att se och respektera de andras behov gör också stor skillnad. Det blir inte som jag önskar i alla lägen, men på sikt är jag övertygad om att det kommer att bidra till det samarbetet som jag längtar efter som har tillit, omsorg och respekt som grund!

Hur fungerar samarbetet i ditt liv? Vilka behov kan ligga bakom hur du agerar i olika situationer där du längtar efter samarbete eller känner dig tvingad till ”samarbete”? Hur kan du ge uttryck för dina behov så att det blir tydligt och bidrar till förståelse?

*NVC – Nonviolent Communication är ett kommunikationsverktyg och förhållningssätt utvecklat av Marshall Rosenberg.