Självkänsla 

Det pratas mycket om självkänsla. Om vi har bra eller dålig självkänsla. Hur man stärker självkänslan och så vidare. På psykologguiden.se beskrivs självkänsla som ”den grundinställning vi har till oss själva, vad vi tycker om oss själva” och vidare att begreppet ”rymmer dimensioner av hur nöjda, stolta och accepterande vi är gentemot oss själva vad gäller vår person.” Förenklat hur vi känner när vi tänker på oss själva.

Jag tror att det ibland är lätt att fastna i att lägga skulden på vår ”dåliga självkänsla” när något känns svårt, obehagligt eller när vi känner oss otillräckliga. Att det blir som en diagnos vi ställer på oss själva eller andra för att skydda oss mot skammen av att inte vara perfekta. Att ”stärka” självkänslan riskerar att bli ett självändamål, ett botemedel, som signalerar att vi inte duger som vi är utan måste bli bättre. Sedan jag började förstå det här med behov och fördjupade mig i Nonviolent Communication har jag börjat fundera kring självkänsla utifrån ett annat perspektiv. Vad vill våra bedömningar om ”dålig självkänsla” berätta för oss om vilka behov vi har som inte är tillgodosedda och hur kan vi ”stärka” oss själva utifrån dessa behov?

Precis som andra tankar och känslor vill berätta för oss om våra behov, så ger tankarna om ”dålig självkänsla” och att ”stärka självkänslan” ledtrådar till oss om vad vi behöver. Bakom den ”dåliga självkänslan” kan gömma sig längtan efter trygghet, förståelse, acceptans, tillhörighet, kompetens. Genom att börja med att beskriva situationen, göra en observation, kan vi ringa in känslorna och hitta behoven. I vilken situation tänker jag att jag har dålig självkänsla? Vilka känslor väcks i mig? Vad är det för behov som ligger bakom mina känslor? Vad är det jag längtar efter?

När jag hittat behovet kan jag börja fundera över strategierna. Hur kan jag få det som jag behöver och längtar efter? Vad kan jag be mig själv eller andra om som skulle öka mitt välbefinnande? Vi är alla unika och drivs olika starkt av olika behov. Ibland kan det vi tror är ”dålig självkänsla” handla om något helt annan. Att vi fungerar på ett annat sätt än normen i det sammanhang vi befinner oss i. Utifrån våra personligheter där vissa trivs bättre i mindre, lugnare sammanhang och behöver mer tid, ”introverta”. Och andra trivs där det händer mycket och gillar att vara i centrum, ”extroverta”

Så istället för att fokusera på bra eller dålig självkänsla, fokusera på kärnan! Vad har jag för behov i en viss situation där jag kanske känner mig orolig och osäker? Och istället för att leta efter metoder som stärker självkänslan, fokusera på strategier! Vilka strategier kan tillgodose de behov jag har i den här situationen? Detta får mig att tänka på samtalet på lillkillens förskola i förra veckan. Enligt personalen behöver han lära sig att svara på tilltal och tala inför grupp eftersom kraven på detta kommer att öka. Att bli tvingad att ge svar känns inte bra för någon. Och om anledningen till att vi inte svarar är att vi behöver tid att tänka efter vad vi känner, så kan det bidra till ökad osäkerhet och otrygghet. På sikt kanske vi också börjar tro på att vi har ”dålig självkänsla” för att vi inte lever upp till normen av vad som är socialt accepterat.

Vad tänker du om din självkänsla? I vilka situationer upplever du att du har ”dålig självkänsla”? Vilka behov kan ligga bakom din bedömning? Vad kan du göra för att ”stärka” dig själv utifrån dina behov i situationen?