Lydnad 

Häromdagen sa minstingens fröken, precis när vi var på väg och han inte ville säga hej då till henne, att min son har svårt med krav. Hon menade att kraven kommer att öka och då måste han lära sig det. Jag kände en kort intensiv skam, för jag ville ju känna att min son är bra och att jag är bra, men också beskyddarinstinkter. Det blev inte tydligt för mig vad hon menade med att han behövde lära sig att det ställs krav på honom. Han hade redan sagt hej då till henne en stund tidigare och just då var han arg och besviken på mig för att vi skulle till simskolan och han ville inte följa med.

Tankarna och känslorna kring detta har följt mig under veckan. Funderingar kring krav, lydnad, anpassning. Hur kommer det sig att vi kräver en massa av andra, men också av oss själva? Var kommer de kraven och förväntningarna ifrån? Vem är det som bestämmer vad vi bör göra, hur vi bör bete oss? Har vi rätt att kräva något av andra och vad får det för konsekvenser när vi gör det? När jag lyssnar till mitt inre så hör jag så starkt: Ingen vill bli tvingad, varken stora eller små människor! Varje gång vi tvingar och kräver får det konsekvenser för relationen. För tilliten och samarbetet!

Så hur kan vi göra istället? Vi har väl rätt att kräva vissa saker? Och våra barn kan ju inte bara göra som de vill! Eller? Utgångspunkten för mig är att vi alla är fria. Var och en äger rätten till sitt eget liv, oavsett ålder, kön, ursprung. Självständighet och frihet är viktiga behov som tillsammans med förmågan att ta hand om och stå upp för oss själva ger självrespekt. Vi är också ömsesidigt beroende av andra för vår överlevnad och välbefinnande. Att känna att vi hör till, är delaktiga, får stöd, kärlek och omsorg stärker vårt värde. Vi har betydelse, är värda att respekteras och behandlas väl.

När någon uttrycker sig på ett sätt som inte ger utrymme för hänsyn till våra känslor och behov väcks något inom oss. Vi behöver skydda vårt värde och självrespekt. Ett krav innebär oftast att om vi inte gör som vi blir ombedda blir vi bestraffade på ett eller annat sätt. Vilket innebär att när vi står upp för oss själva och vårt värde riskerar vi att straffas med andras ogillande. Är vårt behov av självrespekt och självständighet stort kommer vi kanske göra revolt. Protestera högljutt, slå omkring oss verbalt eller fysiskt för att berätta och vinna tillbaka vårt värde. Är vårt behov av tillhörighet stort, kommer vi förmodligen anpassa oss, vara lydiga, för att undvika bestraffning och att bli utesluten ur gruppen. I båda fallen med stor skam, brusten tillit och kontakt.

Krav på lydnad får konsekvenser! Frågan är om vi har råd med de konsekvenserna? Det här är sannerligen ingen lätt utmaning. Vardagen behöver samarbete för att fungera. Men istället för att kräva utifrån vad vi tror att vi har rätt att kräva, så kan vi uttrycka önskemål till andra utifrån vad de skulle bidra till oss om de gör det vi ber om. Vilka behov hos oss de skulle möta. Om andra inte vill kan vi försöka lyssna med empati. Vad är det som gör att de inte vill, vilka behov står de upp för? Sedan kan vi göra ett nytt försök med vårt önskemål. Ömsesidighet + Respekt = Samarbete.

Vad lillkillens fröken menade med det hon sa hoppas jag få reda på nästa gång vi möts. Jag laddar för att vara nyfiken! Tänker att jag ska be om konkreta exempel och hoppas att det blir ett bra samtal och en möjlighet till lärande för oss båda. Vad har du för utmaningar i ditt liv när det gäller krav, lydnad och revolt? 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-