Observation 

Vad var det som hände egentligen? Vem var det som agerade oförsiktigt, korkat och själviskt? Vem är det som är lat, självupptagen och en besserwisser?

När något händer som väcker starka känslor hos oss vill vi gärna förstå. Hitta förklaringar utifrån våra mallar om vad som är rätt och fel, normalt och onormalt, lämpligt och olämpligt. Vi tror oss veta anledningen till varför någon gjorde som den gjorde. Genom att göra bedömningar av personen och tolkningar över agerandet skapar vi oss en viss kontroll. Men det kan också vara ett sätt att skydda vårt värde!

Faran med att vi gör tolkningar av en situation och drar slutsatser utifrån dessa är att vi riskerar att skapa fiendebilder av andra som står i vägen för kontakten. Om vi uttrycker våra tolkningar till andra och gör bedömningar utifrån våra värderingar och förväntningar finns det stor risk att andra upplever det som kritik. Vilket kan göra det svårt för oss att uttrycka och nå fram med sådant som är viktigt för oss.

På samma sätt reagerar vi när andra gör tolkningar och bedömningar av vårt beteende. Det är ingen som blir glad och samarbetsvillig av att höra att man är lat, bekväm, aldrig hjälper till, inte lyssnar eller bara tänker på sig själv. Att få höra att man är hopplös och måste skärpa sig underlättar inte kontakten. Istället ökar behovet av att skydda oss själva, att stå upp för vårt värde och självrespekt.

Så hur kan vi göra istället?

Genom att hålla isär det som verkligen hände, observationen, med vår tolkning och våra slutsatser av situationen ökar möjligheten att förstå och få kontakt med oss själva och andra. Observationen är sådant vi kan uppleva med våra sinnen. Det vi ser, hör, kommer ihåg, föreställer oss. En observation kan beskrivas som något en filmkamera kan uppfatta. Det vi hör någon säga eller ser någon göra.

Så istället för att skälla på min son för att han ”beter sig respektlöst, inte lyssnar och ignorerar mig”, skulle jag till exempel kunna säga: ”När du inte svarar när jag pratar med dig…”. Genom att sedan koppla min observation till vad jag känner och behöver så berättar jag också hur det påverkar mig när han inte svarar: ”…känner jag mig frustrerad för det är viktigt för mig att bli lyssnad på.” Som avslutning kan jag uttrycka ett önskemål utifrån vad jag skulle vilja hände eller för att skapa kontakt. ”Kan du vara snäll och lyssna på mig nu? eller Upplever du det som att jag tjatar och skulle vilja att pratade med dig på ett annat sätt?”

Observationen är användbar i många situationer när vi vill skapa kontakt och förståelse, när vi verkligen vill nå fram, eftersom den hjälper oss att fokusera på ”saken” istället för att vi hamnar i en strid om värde och respekt. Men eftersom vi är präglade att kategorisera, diagnostisera och exempelvis dela in i ”bra” och ”dåligt” för att hantera och ha kontroll över tillvaron och skydda oss själva, kan det ibland krävas mycket träning för att rensa bort våra egna tolkningar och hålla oss till fakta.

Vilka tolkningar gör du? Hur påverkar dina tolkningar din kontakt med och förståelse för andra och dig själv? Hur kan du använda observationer för att nå fram i stället?