Att bidra

Jag har haft en härlig helg med min familj. Egentligen var det inte speciellt mycket som blev som jag hade planerat. Många viljor och olika behov har krävt flexibilitet. Några gånger har jag känt ett sting i hjärtat och tårarna har bränt under ögonlocken. Jag har stannat upp och försökt lyssna in. Vad är det jag längtar efter? Vad är det som driver mig? Jag planerar, fixar, trixar, bryr mig om som så många gånger förut. För att jag tycker om att bidra, för att jag älskar min familj, för att...?

Det finns, tror jag, en naturlig längtan i oss alla att bidra till andra. Omsorg och givande som ger en känsla av tillfredsställelse. För vissa av oss är det ett av de viktigaste behoven och också ett av samhället premierat beteende. Men när vårt handlande blir till ansträngningar för att bidra till andra och våra handlingar inte får den respons eller de konsekvenser som vi hoppas på, är det lätt att bli besviken. Lätt att tycka att andra är otacksamma. Att de borde visa uppskattning. Att de borde ge något tillbaka. Att ingen bryr sig om oss. Då kan det vara läge att stanna upp och ta ett djupt andetag.

Även om de flesta av våra ansträngningar sker av kärlek och omtanke, så kan andra behov ligga dolt bakom och fungera som drivkrafter. Kanske möter omsorgen om andra också behov hos oss att känna oss betydelsefulla och viktiga. Att vi är behövda och att det finns en mening med att vi finns till. Det kan också vara så att vi genom att ge hoppas på att få kärlek och uppskattning. Att vi ska bli sedda och bekräftade.

När andra behov driver oss utöver att bidra är risken större att vår omsorg kan upplevas som en belastning för andra. De flesta av oss vill uppfattas som omtänksamma och generösa och att umgås med någon som ständigt ger kan väcka känslor av skuld och skam. Få oss att tänka att vi är dåliga och otillräckliga, mindre värda för att vi inte har förmåga att ge tillbaka i samma utsträckning. Kanske är det också så att när vi ger, ger vi utifrån våra egna behov, istället för att försöka förstå och möta den andres behov. Risken finns då, och kanske även i andra situationer, att mottagaren upplever att omsorgen har ett pris. Lika viktigt som det är för oss att bidra frivilligt, är det att få ta emot utan krav på återbetalning.

Bakom min vackra längtan efter att bidra, finns en mer eller mindre självutplånande baksida. Den del av mig som längtar efter kärlek och uppskattning. Som är beredd att offra väldigt mycket för att tillhöra, bli godkänd och att få vara en del i ett sammanhang. När jag inte lyckas med mina ansträngningar är inte problemet att andra är otacksamma eller att jag är oviktig. Utmaningen ligger i att jag behöver ta kontakt med min längtan och mina behov och ta ansvar för att tillgodose dem!

Så insikten om att det är min längtan efter kärlek som sticker i hjärtat hjälper mig att sträva efter att ge för att jag älskar. När jag bidrar till andra för att jag älskar har jag också lättare att öppna mig för den kärlek som finns omkring mig!

Vad händer med dig när din omsorg om andra inte når fram som du hoppats på? Vilka andra behov kan ligga bakom din omsorg? Vad kan du ge dig själv och andra för att få mer balans i givandet?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-