Strategier

Jag längtade efter gemenskap, men valde att gå!
Jag längtade efter ömsesidighet, men krävde att få!
Jag längtade efter frihet, men tog kontrollen för att nå!

Strategier är de olika val vi gör för att tillgodose våra allmänmänskliga behov. Många val sker omedvetet och vi kanske inte ens vet vilka behov vi försöker tillgodose. Frustration och besvikelse för ouppnådda lösningar och utebliven tillfredsställelse kanske leder till att vi prövar nya strategier för att möta behov som uppkommit genom att vi missade målet i våra första försök. Till slut kanske vi fastnar i uppgivenhet och skuldbeläggande, ”Jag har ju försökt allt, men inget funkar. Det är lika bra att ge upp!”

Om vi inte vet vad vi längtar efter och behöver är det svårt att välja strategier som möter våra behov. Ibland blandar vi också ihop behov med strategier. Till exempel när vi tror att det bara är en enda person som kan göra så att vi mår bra eller om bara just den personen gör just den saken så löser sig allt. Om jag tänker att det bara är min partner som kan tillgodose mitt behov av närhet och han eller hon är bortrest några veckor, så finns risken att det blir väldigt ensamma veckor. När jag kan se att mitt behov av närhet inte är kopplat till en person (även om mitt största önskemål kan vara att få träffa just den personen), utan att det finns flera olika strategier för att tillgodose behovet av närhet, så får jag mycket större frihet i mitt liv. Jag kan istället ringa någon annan som är viktig för mig och be att få träffas eller bara prata, eller om inga andra finns, sätta mig på en trång buss eller biograf för att känna närhet. Mitt välbefinnande hänger inte längre på en enda person. Ett ok som kan vara väl så tungt att bära.

Ibland kan det finnas flera lager av behov som gömmer sig bakom varandra. Jag kanske tror att det jag behöver är att bli lyssnad på, när jag kanske i själva verket längtar efter respekt eller tillit. Eller så kan det bakom behovet av att bidra finns ett behov av kärlek och bekräftelse. Vi kanske jagar efter gemenskap när vi längtar efter trygghet. Ju mer kontakt vi får med våra behov, desto lättare är det att finna strategier som kan möta behoven. Det innebär också att vi behöver våga göra oss sårbara och uttrycka våra önskemål så tydligt och konkret som möjligt för att öppna upp för möjligheten att andra vill bidra till vårt välbefinnande.

Ett grundantagande i Nonviolent Communication är att alla människor vill bidra om vi upplever att vi gör det frivilligt. När vi börjar kräva att andra ska göra saker för oss riskerar vi att kväva den naturliga längtan att bidra. Om vi istället uttrycker vad vi längtar efter och vad andra skulle kunna göra för att möta vår längtan är chansen större att vi får det vi längtar efter. Får vi ett nej, så finns det alltid bakom ”nejet” ett ja till något annat. Så nästa gång du får ett nej, varför inte försöka ta reda på vad som gömmer sig bakom? Vem vet, kanske det leder fram till en ny spännande upptäckt!

Har du några strategier som du ofta använder dig av? Vilka behov kan ligga bakom dessa strategier? Vad skulle du kunna istället när du inte lyckas nå fram?