Behov

Pulsen steg och hjärtat slog allt snabbare. Hela kroppen ville fly därifrån, men jag var som förlamad. Tankarna rusade och till slut kunde jag inte annat än att skrika. Vrål av förtvivlan. Vrål som rop på hjälp. Till slut kom det kraft i benen och jag kunde springa därifrån. Ut ur rummet. Ut ur huset. De var först några år senare som jag förstod att jag hade fått en panikattack och det kom flera under den här perioden. Samtidigt så var det under den här perioden som jag började komma i kontakt med viktiga behov och förstod att det som jag inte fått som barn, lyckades jag heller inte få som vuxen eftersom det inte fanns speglat inom mig. Panikattackerna var min kropps sätt att säga ”Nu räcker det! Nu kan du inte trycka ner mer! Nu är det dags att börja leva!”

Våra behov är som den ryggrad av längtan och livsnödvändigheter som vi människor drivs av och bärs av. Behoven är allmänmänskliga och utgör grunden för all vår kommunikation och är det som är levande i mötet varandra. Vissa behov är för vår överlevnad och fysiska hälsa som syre, vatten, näring, solljus, vila och motion. Andra hänger ihop med att vara sociala varelser där kontakt, gemenskap, acceptans och värdighet är de som mest har betydelse för känslan av sammanhang och betydelse. Ytterligare andra har med kreativitet, lärande, glädje, andlighet, frihet och hopp att göra. Behov som inre drivkrafter till skapande och mening.

Jag tänker det som att vi föds med alla behoven nedlagda inom oss. I början är det vissa behov som är de viktigaste och de flesta av oss som tagit hand om spädbarn vet att gissa på mat, sömn, ren blöja och kanske närhet. Barnet vet vad det behöver och uttrycker det genom att skrika eller kanske gny. Allt eftersom barnet växer får det kontakt med fler behov. Det fortsätter sända ut signaler och söker spegling i sin omgivning för att bli sedda och få förståelse för de behov som det har. Beroende på omgivningens förmåga att översätta barnens signaler till känslor och behov samt hitta strategier för att tillgodose och hantera dessa behov kommer barnet att växa med en känsla av att dess existens och behov är viktiga och har betydelse, eller inte.

När jag började förstå och få kontakt med viktiga behov som jag hade tryckt undan inom mig öppnade sig också möjligheter till att sörja det som aldrig blev. Att se och acceptera att dessa behov var viktiga för mig och att det var okej att vara ledsen för att jag inte fått uppleva det tidigare, hjälpte mig att få kontakt med min längtan efter att få dessa behov tillgodosedda. Nästa steg var hur! Hur kan jag få det som jag längtar efter? Vilka människor skulle kunna möta denna längtan? I vilka sammanhang kan jag få uppleva detta? Vad kan jag göra själv?

En ny värld hade öppnat sig och med den en förståelse och nyfikenhet för att bakom alla olika beteenden finns människor som längtar efter samma saker som jag!

Hur ser det ut i ditt liv? Vad längtar du efter? Vad hindrar dig att få det du behöver och längtar efter?