Respekt 

Jag var så nära att säga ”Jag vill att du lyssnar på mig!” Något jag har sagt till mina barn på olika sätt så många gånger. Den här gången stannade orden i tanken och jag funderade över dess innebörd. Jag vill att du lyssnar på mig! Har jag rätt att ”kräva” att mina barn ska lyssna på mig? Hur ofta lyssnar jag på dem, verkligen lyssnar? Lyssnar jag på vad andra säger eller är jag mest upptagen med vad jag ska svara eller med att skydda mig själv mot orden som möter mig?

Att verkligen lyssna på en annan människa och ta det den säger på allvar tänker jag är ett viktigt sätt att visa respekt. Inte så att jag behöver hålla med, utan att jag visar intresse för vad den andra personen egentligen vill säga med sina ord. Att lyssna bakom orden och försöka förstå och få kontakt med den andra personens längtan och behov.  Det kan vara en stor utmaning att skifta fokus från hur det den andra personen säger påverkar mig till vad hen känner och behöver, men lyckas vi finns det stora möjligheter att få kontakt som bygger på ömsesidig respekt.

Mest spännande kan det bli när vi möter människor med åsikter och värderingar som tycks stå långt, långt ifrån det som vi värdesätter och anser vara viktigt. Det är lätt att vi sätter etiketter på dessa personer och håller dem ifrån oss. Samtidigt så är det först när vi vågar vara nyfikna och intresserade som givande möten kan uppstå med människor som vi annars gärna undviker. För bakom alla våra attityder, ord och ställningstaganden finns det människor med samma behov och drivkrafter som mig själv. Människor som längtar efter respekt, förståelse, att bli sedd och lyssnad på, men kanske också människor med oro, osäkerhet och rädsla, som längtar efter tillhörighet, tydlighet och trygghet.

I en bok jag läste fångade författaren innebörden i behovet av respekt på ett så talande sätt: Den inre upplevelsen av värdighet! Upplevelsen av att jag är värd att bli bemött på ett bra sätt. Bemött på ett sätt där jag känner att mina känslor och behov blir tagna på allvar. Där jag känner mig sedd som en likvärdig människa. Ett behov och en längtan som är så stark och som varje människa vi möter bär på, oavsett vilka vi är, var vi kommer ifrån och hur många år vi har vandrat på jorden.

Om mina barn, och andra i min omgivning, känner sig lyssnade på och tagna på allvar, att jag är intresserad av vad som pågår i deras värld, vad de känner och behöver, så kommer de förmodligen också vara intresserade av att lyssna på mig och vilja bidra till mitt välbefinnande. Genom att visa respekt för varandra bygger vi den tillit och det förtroende som behövs för att skapa goda givande relationer. Relationer där vi har omsorg om varandra och där allas lika värda är en självklarhet!

I vilka situationer känner du att ditt behov av respekt gör sig påmint? Vad kan du göra för att uppleva mer respekt i dina relationer?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-