Likvärdighet

Jag mötte en person som jag såg upp till och som jag gärna skulle vilja lära känna. Istället för att nyfiket och intresserat hälsa och presentera mig, blev jag försiktig och osäker. Höll mig på min kant. Efteråt kände jag mig besviken för jag hade så gärna velat ta del av den personens kunskap och erfarenhet. Jag har funderat en del över vad det är som gör att jag blir osäker när jag möter vissa människor när jag i andra situationer och relationer kan vara väldigt öppen, framåt och drivande.

Den här veckans text hade jag tänkt skulle handla om respekt, men för att respekten ska få sin rätta plats behöver vi börja med likvärdigheten. Alla människors lika värde. I vår kultur blir vi redan som små matade med att bli värderade utifrån beteende, prestation, utseende och framgång. Vi lär oss vad som är lämpligt och ”rätt” beteende och anpassar oss i den mån vi kan för att få godkännande och för att få tillhöra. Lyckas vi inte gör vi kanske revolt och går vår egen väg. Vårt värde definieras i hög grad utifrån hur framgångsrikt vi lever upp till omgivningens förväntningar. Med detta sätt att bemöta varandra är det svårt att uppnå likvärdiga relationer.

Jag kan se ett mönster i att jag agerar annorlunda, från underläge, när jag möter människor som jag uppfattar som auktoriteter. Men också när jag träffar människor som jag ser upp till som förebilder och gärna skulle vilja dela erfarenheter med. Utifrån att jag har fått lära mig att vissa människor är ”bättre” och värda mer respekt än andra tänker jag att jag omedvetet värderar mig själv i relation till den andra personen. Om jag ser den andra som en auktoritet, ”mer erfaren”, ”tryggare”, ”mer framgångsrik” o.s.v. än mig är risken större att jag håller tillbaka mig själv. Kanske av rädsla av att inte bli godkänd. I andra diket, om jag ser mig själv som en person som står lite längre fram, är lite ”bättre”, blir det omvänt. Här kan jag våga mer, vara ärligare och mer pådrivande för jag har inte lika mycket att förlora. Dessa omedvetna maktförhållanden påverkar också om jag vågar stå upp för mig själv och säga min åsikt eller inte i olika situationer.

För att nå likvärdiga relationer tror jag att vi behöver börja med att få kontakt med vårt eget värde. Att vi har ett värde enbart genom att vi finns till och har rätt till vår plats likväl som alla andra. Om vi har kontakt med vårt värde och upplever att det inte är kopplat till prestationer eller beteenden är det lättare att möta andra utifrån likvärdighet. När vi inte längre är beroende av andras godkännande för att känna att vi duger, kan vi istället lägga energi på att utveckla våra relationer och förmågor utifrån nyfikenhet, intresse och inre motivation.

I vilka situationer upplever du att det finns en obalans i maktförhållande och likvärdighet? Hur kan du göra för att möta dig själv och andra utifrån att vi alla är lika mycket värda och att allas behov är lika viktiga?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-